I dessa tider. Coronadagbok i Åhus

Minns ni honom än? Okänd 2019. Kändast i landet ett år senare. Folket delade upp sig i "Team Tegnell" och dom som var emot.   Sedan försvann han. Fast den här lördagen blev han rejält intervjuad i DN lördag. "Anders Tegnell återkommer flera gånger till hur överraskad han blev när många länder valde att stänga sina gränser och begränsa medborgarnas frihet under pandemin – trots att det fanns en samsyn bland epidemiologer om att det kunde orsaka mer skada än nytta. – Där var jag lite naiv i början. Jag har ju varit med om en del sådana här saker, som svininfluensan, tidigare. De har kunnat styras på en teknisk nivå, och den politiska nivån har inte varit speciellt tydlig. Det var väl ett uppvaknande, att när en kris når en viss nivå så blir den väldigt politisk. Då blir det andra ställningstaganden som görs. Hur tror du att svenskarna hade reagerat om det hade införts hårdare restriktioner och strängare regler? Svenska folket beskrivs ibland som fogligt, men stämmer det? –...

Dimmigt värre var det på Furehov söndagen 22 oktober när Åhus HBKs ena P16-lag avslutade säsongen med 6-0 mot Ekeby, två av Jack, årets bästa insats när det gällde skyttet, kunde lätt ta blivit det dubbla för övrigt.  Men stormen Babet, den hade dragit vidare. Förödelse lämnade den efter sig. Väldigt mycket trä, tång och sjögräs fyllde Åhus vackra stränder, havet hade ryckt loss många bryggor, trappor, staket och annat, och lekt med dem ett tag och sedan lämnat spillror på stranden.  Covid-19 då? Jo, men visst. I Västernorrland hade smittan kommit tillbaka och slagit så hårt mot sjukhusen att man tvingats införa besöksförbud.  Och då är vi ändå bara i oktober.  På onsdagen for jag med kollektivtrafiken till Lund och träffade dottern och barnbarnen, det avlöpte lyckligt.  Och två dagar senare for jag till Jönköping och gjorde ett arbetspass på en redaktion utan ordinarie medlemmar.  Alla de var på konferens, medan vi roade oss med att göra radio lite hur som...

Är det ett vildsvin? Det påstår en bekant som jobbar på Jordbruksverket. Och hon borde väl veta... Men ovanligt stort i så fall. Det känns som covid-19 är på uppgång.   Inte bara post covid, utan nya färska sjukdomsfall, eventuellt med nya färska virus.  Så här rapporterar vännen Ci på Ekot om förstnämnda:   Det finns goda skäl att försöka undvika att bli smittad av covid, när smittspridningen nu väntas öka under hösten och vintern. Många av oss har för länge sedan slutat att tänka på pandmin, men risken för att drabbas av långids-covid, eller annan allvarlig sjukdom, finns kvar. Emma Moderato har nu varit sjuk i mer än tre och ett halvt år, och på senare tid har hon blivit sämre i stället för bättre. Bilden t h: på onsdagen begav jag mig via järnväg till Göteborg där jag träffade en bror och två vänner sedan förr, och så de här gamla kungarna från 1600-talet.  Tidskriften Time har inte släppt pandemin. Nu om problemet för den som är rädd för nålar:   "Some...

 Nobelpriset brukar utdelas som belöning för bedrifter som ligger decennier tillbaka i tiden, det sekel som jag skämtsamt brukar kalla 1800-talet.  Men ibland är dom snabbare, dom som delar ut prisen. I år går nobelpriset i medicin/fysiologi till personerna bakom det banbrytande covidvaccin, som sägs ha räddat miljontals liv.  Det här uppmärksammades förstås i början av veckan. Och Kristianstadsbladets ledarskribent tog ställning - för vaccin, till ett stilla gnisslande från Skånes många anti-vaxare.  Just nu är det ju nästan helt okay att stanna hemma och strunta i senaste vaccinsprutan.  Fast om några månader kan det kännas annorlunda. Vecka 40 inträffade även ett och annat andra dagar.   4 oktober till exempel bakade jag en massa kanelbullar. Undrar varför.  Och 5 oktober fyllde jag ett bord med fonogram med en tidigare nobelpristagare i litteratur. Mest för att illustrera att vad som än komma skulle från Svenska Akademin, så hade det bästa redan hä...

Utsikt från Västerbron när solen färgar Stockholms horisont i alla nyanser. Nedan: Time Magazine har inte glömt bort pandemin. Nu handlar det om "boosters", påfyllnadsdoser av vaccin.  För inte länge sedan betraktades det som ett högriskprojekt, ja, nästan som att sätta livet på spel.  Att lämna sin bubbla, åka tåg till Covid Capital, att trängas bland potentiella smittspridare i huvudstadens vimmel, att som pensionär och 70+ träffa ungdomar och barn och andas in deras virus.  Nu. Är det bara något man gör. Utan att tveka.  Är det en virusflock i skyn ? Nej, det är norra Skånes bevingade plågoandar som virvlar runt i tusental däruppe. Det känns aningen som Hitchcock.   En regnig fredagskväll i Klippan. Vad kan man där göra? Jo, se på fotboll och heja fram Jack och hans medspelare till en välförtjänt 2-1-seger.  Heja ÅHBK! "Man ångrar aldrig ett dopp", är en tes som många inte instämmer i. Speciellt om det handlar om Hanöbuktens legendariskt iskalla vatten, ...