I dessa tider. Coronadagbok i Åhus

 Jag vet: det är inte nu det vänder. Det har redan vänt. Det vände på midsommarafton, typ.  Men det är ändå något speciellt med sista juni. Sista dagen på första halvåret. Sedan vänder det; hux flux har vi klivit in på andra halvåret.  Kommer det att bli annorlunda än det första?  Idag lyssnade jag på folkhälsomyndighetens presskonferens för första gången på länge. Att döma av vad jag hörde där så kommer inte andra halvåret att bli särskilt olika det första. Det har inte vänt. Inte än.  Inte riktigt. Bilderna jag samlat här kommer från den icabutik som plötsligt förvandlat sig till ett köpcentrum.  Ett apotek som inte tar emot fler än 12 besökare på samma gång.  En nagelverkstad som verkar ta emot en kund i taget.  En sushibutik, som just öppnat, och ett riktigt konditori, som öppnar vilken dag som helst.  Inte bästa sättet att hindra folk från att trängas i Åhus, men dom som planerade detta hade inte tagit en pandemi me...

  Sista måndagen under första halvåret 2020 är här. Åhus är fullt av turister. Kanske inte som en vanlig sommar med beachfotboll odh -handboll, men ändå.  Det gäller med andra ord att hålla avstånd, hålla näsan över vattenytan.  Seniorerna som fikar på Gärdskans innegård föregår med gott exempel.   Själva hostar vi ibland, men sedan går det över. Pandemin lurar i bakgrunden men nöjer sig - tycks det - med det.  Samtidigt ser jag jämnåriga bekanta slita med frågan "munskydd eller inte munskydd" när det ska ut i Göteborgs kollektivtrafik. Det är sommar. Åhus bibliotek säljer böcker som ingen vill låna längre. Som vanligt gör jag mina nedslag bland de utsorterade böckerna, turistguider med några år på nacken, kunskapsböcker för barn och "USA, så funkar det" av Karina Henriksson. Från 2008, så ett och annat i boken har visat sig funka annorlunda än man trodde.

Det rapporteras om (ohälsosam) trängsel på svenska badstränder, men detta hav vid Skånes ostkust var ganska övergivet på söndag eftermiddag.  Kanske var det de svarta molnen söderut som skrämde badgästerna in på land.  Så det blev mycket strand, och hav, över till min lilla familj vid Äspet.  Själv badade jag ganska kortvarigt i det förmodligen 24-gradiga vattnet, men andra familjemedlemmar lämnade inte frivilligt böljan blå. Hanöbukten under attack från ovädersmolnen. Hotfullt vid havet, men något riktigt regn blev det faktiskt inte. Inte i Åhus i alla fall. Och så slog dom första stockrosorna ut. Fast inte hos oss, grannens är alltid några dagar före.

  Nästan som Grekland, sa vi förnöjt, nere på vår egen paradisstrand i Äspet. Men det stämmer ju inte; Grekland har bara 3.343 bekräftade coronafall och bara 191 döda.  Fast bortsett från det; så var det nästan grekiskt, med +24 i vattnet, något som inte händer varje sommar i Hanöbukten. Samtidigt fortsätter vi journalister att teckna bilden av hur pandemin förändrat våra liv och vårt samhälle.  Denna lördag fokuserar DN på Gällivare, när coronaviruset helt plötsligt vände upp och ner på den lilla norrländska orten.  Själva tillbringar vi lördagen intill och i havet, varmare än i mannaminne (eller i alla fall 2018) på vår strand i Äspet.  Obegripliga krafter av annan art har gjort stranden bredare än på länge, så vi behöver inte trängas och utstå smittorisk varken på land eller i havet.  Jonatan är den som badar mest och bäst, men som också den som blir tröttast efteråt. När han äntligen lyckats ta sig upp på land, föredrog han att sätta s...

   Västerbottningar är de enda svenskar som har fritt tillträde till Danmark. Och norrmän som tänkt åka till Gotland och shoppa, eftersom resten av Sverige är off limits, får tänka igen.  Inte ens Gotland är säkert för norrmän.  Samtidigt gör WHO en pudel och säger sig tro att Sverige har koll på Coronan.  I Åhus är det dock inget fel på fredagskänslan.   I USA får delstater, som tröttnat på att stänga allt, betala priset i ökade Covid19-fall. Presidenten tycker det är okay och föreslår den kortsiktigt lysande lösningen att inte testa så mycket.  Samtidigt i min hemort Åhus känns det som om turister och badgäster bestämt sig för att det värsta är över. Utanför ICA är det smockfullt med bilar och cyklar, däremot är lugnet återställt på "Gamla Systemet" där det outlettas saker för hem och trädgård.  Där kändes risken att smittas betydligt lägre än 50%.   Senaste statistiken för Skåne: 232 döda, 44 på sjukhus, varav 8 på inten...

"Styrelsen är inte osårbar alls,  och styrelsen är inte heller abstrakt,  och styrelsen är både sårbar och vek,  och styrelsen är i hög grad konkret... ...men styrelsen är i majoritet."   På det viset kunde man (=jag) en gång i tiden travestera Björn Afzelius låt "Fienden", när fyra av de här personerna bodde i samma lägenhet på Södra Storgatan 1 i Eksjö.  Kollektivet Majrosorna a k a Röda Barnen, som dessutom utgjorde största delen av den lokala FNL-gruppens styrelse, och styrelsen var - precis som den nya texten antyder - nästan alltid i majoritet när gruppen hade sina medlemsmöten.  Nu träffades vi igen, 45 år senare, 45 år efter Segern, i coronatiderna.  I löpsedlarnas värld tar värmeböljan upp matchen mot pandemin. Men i vår lilla värld (våra små världar) är ingen av dessa storheter något gigantiskt problem.  Lite grann påverkar det våra liv, färre restaurangbesök, mindre fotboll, inga resor men annars är livet för mig, Tomas, An...

  En sak har i alla fall förändrats den senaste månaden. Det är inte längre coronanyheter - eller Agnes Wold - som garanterar storsäljare. Nu kan det lika gärna vara extremhettan eller allsångsmatchen (utan allsång) Sanna vs Lotta. 24 juni 2020. Sex månader till julafton. Undrar om tomten kommer med en helt vanlig jul, då vi kan shoppa, trängas, gå på julbord och julkonserter och kramas som vilken jul som helst.  Kanske det. Men fan tro´t.   Mycket har hänt på de 99 dagar* under vilka jag skrivit 100 dagboksblad om livet i coronans skugga. Mycket, och inget.   För den förhoppning som skymtar hela tiden i de tidiga anteckningarna från mars och april, är att det kanske måste bli sämre innan det blir bättre, men att livet i alla fall ganska snart kommer återgå till något som vi känner igen.  N u vet vi att fort går det inte, fort går det inte över. Varken vaccin eller flockimmunitet kommer att befria oss i rappet, eller återställa en sorglös ti...

  Uppgiften att anställda i Region Syddanmark riskerar avsked om dom turistar i Sverige, är förstås oemotståndlig för Kvällsposten, liksom Ulf Lundells ironi mot Zlatan Ibrahimovic i gårdagens sommarprogram.  Själv tillbringar jag tisdagen långt från The Maddening Crowd, även om jag hinner med snabba och kirurgiska ingrepp i ortens butiker.   Men det känns bra att tillbringa huvuddelen av dagen inne i sin trädgård, med att serva barnen (med kompis), ta emot en egen god vän samt plantera de sista fem tomatplantorna.  Ute i världen fortsätter coronan att skörda offer, framför allt i Nord- och Sydamerika, medan de länder i Europa som varit i "lockdown" men nu öppnat upp, inte verkar kunna ropa hej än.  Min vän Sofie med sonen Viktor tillbringade en timme i vår trädgård, det var kul att ses, men försiktigtvis kramades vi bara mentalt.

  Efter två behagligt lediga dagar i Åhus med trevligt sällskap och helt utan Corona, var det hastigt och möjligen inte så lustigt arbetsdag igen.  (Mindre lustigt för den som bröt armen på skateboardrampen och lämnade sändarplatsen i Kristianstad tom.)   Jag var inte jättesugen på att sända nyheter, men det blev en händelserik dag, så det blev ganska roligt ändå till sist.   T h: inte mycket Corona på löpsedlarna idag.   Att Hässleholms kommun sparkade sin omsorgschef verkade inte ha mycket att göra med pandemin, och samma sak med Bromöllas hastigt sammankallade kommunstyrelsemöte.  Däremot hade regeringens besked att nöjesparkerna inte få dispens från 50-personersregeln och Tosselillas besked att man i så fall inte öppnar i sommar desto mer anknytning. C4-lägret, där unga i Kristianstad får lära sig massor av sporter, är en populär tradition (fast inte bland mina söner), som genomförs som vanligt. Eller, tja, nästan som vanligt. En sp...

  Fyra från Kristianstads kommun, fyra från Hässleholms kommun - så såg det ut runt fikabordet när familjen Larsson hälsade på i Åhus.  Förhoppningsvis smittade ingen familj den andra.   Afrikakorren Samuel Larsson sjunger verkligen på sista versen. Snart är han f d afrikakorrespondent. (Vilket inte hindrade Ekots jourhavande utrikesdesk att ringa honom mitt i middagen.) Men vi hann ändå prata en del om världsdelen där han och hans familj tillbringat de senaste 2½ åren.  Och så gick vi till Åhus berömde strand. Kanske var vattnet inte lika varmt som på stränderna i Maputo, men förmodligen renare.  Och blev man inte blöt i havet, så fanns det goda möjligheter att bli det på hemvägen. Då regnade det nämligen.  Spridda skurar var det som bjöds av vädergudarna så här dan efter midsommardan. Ganska gott om ungdomar på åhusbryggan. Vi hoppas att dom höll distansen. Men säkert är det inte.

  Dagen efter midsommarafton tar hela Sverige ett djupt andetag och vänder sig, om möjligt, på andra sidan.  Stillheten var påtaglig vid vår strand på Äspet.  Men vattentemperaturen var helt okay.  En som absolut inte ville ens närma sig havet denna lördag var familjens största badmonster Jonatan. Han nöjde sig med att sitta på en filt och på avstånd följa hur mamma, pappa och Jack badade.  Stillsamt på stranden alltså. Men i Åhus var det tätt mellan turisterna. Många väntade ivrigt på att den nya butiken i lokalen, som förr inhyste systembutiken, skulle öppna.