I dessa tider. Coronadagbok i Åhus

 Havet - vår ständiga tillflykt och tröst, pandemi eller ej.   I sol, mulet, sommar och vinter, vindstilla eller storm.  Fast stormen ställer till det. Vid vårt senaste besök på Äspet visade det sig att havet åter varit uppe och nafsat, eller snarare tuggat i sig stora delar av strandlinjen.  Förvånade träd kände plötsligt hur de inte längre hade mark kring sina rötter, och stupade häpet ner att ligga horisontellt intill vattnet.  Men hur går det för covid-19 då? Det vill man ju veta om man läser en coronadagbok.  Jo, i DN har sjukdomen nu nedgraderats till en i mängden, en plåga bland andra. "Covid-19 är en mycket smittsam sjukdom som är lindrig för de allra flesta men som kan leda till allvarlig sjukdom och död hos en del. Det är framför allt personer som inte har vaccinerat sig mot covid-19 som blir svårt sjuka. Äldre personer har större risk att drabbas av svår sjukdom, men även yngre personer kan bli allvarligt sjuka." Och i Köln, och på andra pl...

 Stilla veckan. Fast det är långt till påsk.   När coronadagboken bara innehåller naturbilder och blommor i fönstret, då förstår vem som helst att det står still på virusfronten.  Eller i alla fall: Visst är många sjuka (mer om det: vecka 4), men ingen panik utbryter, och det är verkligen svårt att veta hur många av dem som har covid-19.  För att inte säga omöjligt.  Men det gick att glädja sig ändå. För å ena sidan blommade julblommorna oförtrutet på i våra fönster. Och å andra sidan spridde vårens tulpaner färg och glädje omkring sig.  Ljus i mörkret, nu när adventsljus och -stjärnor återförpassats till lådor på vinden.   Då kan man minnas, kanske med en rysning, hur det lät och kändes för tre år sedan:  10.000 döda i Sverige. Två miljoner i världen. And counting.   Det enda man räknar denna januari 2024 är isblock efter Täppetstranden. Det är gott om sådana måndagen den 15 januari.  Håll ut, håll kanske också avstånd.

Solen skiner över Hanöbukten och Täppetstranden en helg i början av januari.   Eftertankens kranka blekhet infinner sig då och då i pandemins eftersvall.  En del av de metoder som användes i syfte att rädda liv från covidviruset, kanske fick motsatt effekt.   Så här skrev till exempel DN: "Läkemedlen hydroxiklorikin och klorokin, som i vanliga fall används för att behandla malaria, gavs till svårt sjuka covidpatienter under pandemin. Men senare studier har visat att medicineringen gav svåra biverkningar.  Statsepidemiolog Magnus Gisslén var överläkare vid infektionskliniken på Sahlgrenska universitetssjukhuset i Göteborg under pandemin. Han säger till Göteborgs-Posten att han ångrar användandet av medicinen. I Time finns det mycket att hämta för den som vill läsa om hur covidviruset och människan har det nuförtiden.  Tidskriftens specialreporter Jaime Ducharme reflekterar över hur man ska bete sig om man vet att man utsatts för smitta. Och kollegan Alice Pa...

"Här uppe på toppen kan man se så långt man vill." Ja, sannerligen blåser det kallt från Vättern ibland. Första veckan 2024 kom med vinter. Jag for till Jönköping för att jobba på radion, medan Skåne hukade under decenniets snöstorm.  När jag återvände hem till helgen, tog vi en sväng ned till Revhaken. Som sällan lever upp till benämningen "badplats", och extra lite dessa vinterdagar,  Olika vinterbilder. Vid havsstranden på Äspet bildade blåsten och kylan isformationer, och hemma på vårt trädäck skapade snön nya och oväntade mönster.   Tillbaka till Vätterbygden :  Utsikt från Huskvarna C ut över den vackra dalen.  Och så två (små) semlor med Lena på vår klassiska oas på Torpa, Lindströms Café.   Ja, utsikten är fin från bergen som bildar en ring runt grytan där Jönköping och Huskvarna ligger.  Här tittar jag ut från Bymarken, där mina snälla värdar låter mig övernatta under besöken på SR Jönköping.   Årets första vecka med nyheter på P4 Jönköp...