I dessa tider. Coronadagbok i Åhus

Senaste covidräkningen: 79 fall i hela landet på en vecka. Mörkertalet är nog stort.  Hur är det? Finns covid 19 fortfarande?  När jag söker i DN efter artiklar om smittan hittar jag bara ett fåtal, och nästan alla av dem handlar om idrottsmän/kvinnor som missat matcher/tävlingar pga covid.  Inget om folkdjupet. Och hos folkhälsomyndigheten dokumenterades bara 79 fall senast, det är inte mycket.  Fast mörkertalet är nog stort.   Så vi fortlever april månad som om inget hänt, och ingen av oss är sjuk. Här är vi på Äspet, strandade. I slutet av april är jag ovanligt o-ledig. Kallas in till P4 Kristianstad onsdag-torsdag-fredag (och därefter, i vecka 18, även måndag-tisdag).  Men ingen av nyheterna nämner förekomsten av en pandemi.  Däremot utbryter en konflikt inom vårdsektorn, den kommer definitivt att drabba ganska många. Men inte precis lika många som covid gjorde.

Turisterna kommer ju till Åhus för att beundra stränderna och havet samt - i bästa fall - kanske doppa tån eller dyka i. Men i år finns en extra attraktion: att se den förändrade strandlinjen, där havet bitit djupt och argsint i kustens yttersta kant, där träd rasat ner i sanden och ståtliga villor helt plötsligt förskräckt har havet tätt inpå. Här följer andra bilder från Åhus möte med Hanöbukten, den ena från Äspet och den andra från Täppet, den senare bilden tagen från Åhusbryggan (också den sargad av stormarna i vintras).  Men också en bild från Furehov, helgens match för Åhus juniorlag, den blev bara 14 minuter lång, sedan fick den (vid ställningen 1-0) avbrytas och uppskjutas på grund av en skada på en motståndarspelare.  Han blev liggande i straffområdet nästan en timme, fast turligt nog inte egentligen svårt skadad, men sedan var hans lagkamrater inte så sugna på att fortsätta matchen. Så här ser det ut hemma i tv-soffan rätt ofta på eftermiddagarna. Store- och lillebr...

Plötsligt är dom där! Små eldar i gräset, som Carl Anton sjöng en gång, maskrosorna. Och dom första är diskreta nog att tränga upp genom asfalten utanför vårt staket (som just nu ropar på mig varje dag, MÅLA MIG! ropar det) och lysa så gula som bara maskrosor kan.  Asfaltsblomster. Precis vad man inte behöver.  Själv for jag till Malmö. Ett besök på SR was long overdue, mycket hade hänt sedan sist, somligt av det mycket sorgligt. Fyra år tidigare,  10 april 2020, hade jag också varit där, fast den gången för att producera och medverka i något så udda som ett P4-program på långfredagen.  Då var det udda. Nu är det återkommande. Det var pandemin, som fick ansvariga att inse att man inte kunde vara sändningsfri lokalt i fyra långa dagar efter varann.  Men eftersom detta uppkom med kort varsel, beslöt t f chefen i Malmö att lösa bemanningen med två inhoppare.  Det blev jag och Cajsa, och vi hade en trevlig påsk, första halvlek på fredagen och andra på måndagen....

Plötsligt exploderar det! Fast ropa inte hej. Om man inte ser upp, så imploderar våren lika mycket nästa dag.  Det är kanske inte fullt med information om covid-19 och andra pandemiska saker i media längre.  Men folkhälsomyndigheten kämpar på. Häromdan meddelade den att smittotalen i covid-19 "fortfarande är på en låg nivå", och att personer som är 80+ och en del svårt sjuka rekommenderas en ny vaccindos.  Vi andra förmodas klara oss. For now.  Så här års är det aprilvädret som regerar i Åhus. Ena stunden sitter man i solen framför en svårslagen vy med en glittrande hanöbukt.  Nästa stund sveps allt in dimma och hela världen får mjuka kanter. En snabb löprunda i solskenet ner till Åhusbryggan - som synes är den fortfarande inte återställd. Men man kan gå nästan ända ut... Samma april - men olika väder: Fötterna skriker kanske inte av glädje när Hanöbuktens vågor slår över dem, men ändå känns det ett bud om sommar att man ens kommer på tanken att ta av skor och...

Plötsligt är den här: Påsken! Och samtidigt som man fortfarande kan köpa semlor på ett av Åhus konditorier, så har märkliga figurer landat på sluttningarna till ortens största rondell.  Under påskens alla dagar fylls Åhus gator och torg av glassätande och konstfrestade turister, medan vi gömmer oss hemma med vår hosta och våra förkylningar. Facebook påminner om hur det såg ut vid Åhus kändaste glasskiosk i slutet av mars 2020, alltså när pandemin precis brutit ut och inget var som vanligt. Inget. Jo, glasskön var precis som vanligt,  I alla fall någon dag. Sedan skaffade kioskägaren nummerlappar.  Ett kort besök på studsmattan: Jonatan var först med att bli förkyld av oss fyra, kanske är han också först med att bli frisk. Glasskön i Åhus, påsken 2024. Jo då, här köar folk glatt, med minimalt avstånd.   Ingen rädder för virus här, inte! Och apropå förkylning alltså: det blev ingen lång fotbollsmatch för Jack denna påsk, efter 15 minuters spel beslöt han sig fö...