I dessa tider. Coronadagbok i Åhus

Stormen Johannes vräkte in över landet 27 och 28 december. Gävlebocken var en av många drabbade.  Julafton, juldagen och annandagen förflöt under relativ stillhet.   Men när det var dags för helg, lördag 27 och söndag 28 december, var lugnet som bortblåst.  Den storm som meteorologerna döpt till Johannes slog till med full kraft mot mellansverige.  Vi som satt i Malmö och gjorde P4 Extra hade ett helt annat väder. Men lyssnarna fick ändå, tack vare P4 Jämtland, Gävleborg och Västernorrland en full dos stormradio.   På söndagen kom budet om Brigitte Bardots bortgång, och det gav mig chansen att spela en av hennes låtar, tillsammans med Serge Gainsbourg . (En mycket större ikon, enligt SRs korre i Paris.) Så här glad var P4 Extras vikarierande programledare Karin Bengtsson, trots Bardots bortgång.  Kanske också för att hon fick nöjet att intervjua P4 Gästen, den prisbelönta författaren Lina Wolff.  Boken, som gav henne ett andra augustpris, fanns det h...

Plötsligt är den här, efter allt rimmel och rammel, den förskräckliga julen. Då är det skönt att ha sin hemliga plats , dit man kan fly undan tomtens härjningar.  Ja, förstås: havet. Stranden. Och himlen därtill.   Fem år har gått sedan coronajulen 2020. Men nu dyker det upp svarta rubriker igen, "Superinfluensan" sprider skräck, i alla fall om man ska tro rubriksättarna.  Och nog har det varit många förkylda på sistone, i vår familj och i många andra jag känner.   "K-varianten" är ett annat begrepp som får oss att minnas den mörka tiden under pandemin. 

Detta är ju egentligen en sjukdomsblogg. Så det piggar upp - om man kan använda det begreppet här - när det faktiskt dyker upp nyheter som handlar om smittspridning och sånt.   Den nya flunsan har fått fart på rubrikskrivarna. Undrar om jag -  som är vaccinerad mot influensan - behöver bry mig. Eller om den förkylning som envist plågat (tre fjärdedelar av) familjen har annat ursprung.   Ljus i mörkret. En stjärna klar. Det var ett fint kyrkobesök utanför Lund på lördagskvällen, när lilla fina barnbarnet A. var med och besjöng Lucia. Och hur förvirrade är egentligen de som fyllt 60? Man kan undra. I varje fall retade det upp mig när SvTs söndagsnyheter hävdade att polisen vill att vi lite äldre ska våga vara otrevliga när vi har bedragare i luren.   60+ alltså? Är inte många i den åldern fullt kompetenta att ta hand om sig själva? Eller för den delen - vara otrevliga utan uppmaning. Minns du för fem år sedan? Då skärpte myndigheterna "råden" för att stoppa spridningen...

  December är här, men vintern dröjer. I Lund finns ingen snö för barnen. Det är inte så länge sedan det var förbjudet att festa, inte ens i sitt eget hem fick man bjuda in gäster till högtider och jubiléer.   8 december 2020 tv-talade statsministern till svenska folket och uppmanade dem att inte samlas i störra grupper än åtta personer. " "Träffa så få som möjligt, och träffa dem så sällan som möjligt!"  var hans budskap.   Men när Jack fyllde 18 fem år senare, då var det här (nästan glömt). 16 ungdomar trängde ihop sig i vårt hem hela lördagskvällen och myndigheterna hade inga invändningar. Tidigare i veckan for jag till Lund för att ha jouren med två av barnbarnen (ett av dem på bilden till vänster). Bilden från busshållplatsen tog jag på väg hem på onsdag kväll. Som vanligt kombinerade jag vistelsen i Lund med snabba nedslag i Malmö: jag hann med en kort visit på P4 Malmöhus, fika med Tomas (bilden) och lunch med Anna Karolina. "En typisk Odd Clausen-dag", ...

  Treåriga dotterdottern på äventyr ute i konstgräset.  Tre dagar i Stockholm gav mig chansen att umgås med tre barnbarn, två döttrar och deras mamma. Det bjöds också på en del sport.  På lördagen blev det innebandy och på söndagen innefotboll.  Samtidigt försökte jag hålla koll på favoritlaget Örgrytes kvaldrama (som slutade lyckligt) och Arsenals svåra bortamatch på Stamford Bridge (1-1).  Här ser man Elif och Ludde frossa på mormors goda mat. Fotbollen  utspelade sig i Upplands Väsby, där Emres lag vann två matcher och förlorade två. Det är alltid lika stimulerande att besöka sådana miljöer, med alla fotbollsbarn och - föräldrar.   Jag hann också träffa gamla vännen Lena, som jag lärde känna för otroliga 50 år sedan. Ibland har det gått decennier mellan våra möten, men det känns fortfarande lika bra att ses. Innebandy i Älvsjö där svärsonen Filips lag förlorade med 2-3 efter ett onödigt insläppt mål i slutminuten.   Det känns alltid lika specie...