Vecka 48: Svarta veckans ljuspunkt

 Treåriga dotterdottern på äventyr ute i konstgräset.

 Tre dagar i Stockholm gav mig chansen att umgås med tre barnbarn, två döttrar och deras mamma. Det bjöds också på en del sport.

 På lördagen blev det innebandy och på söndagen innefotboll.

 Samtidigt försökte jag hålla koll på favoritlaget Örgrytes kvaldrama (som slutade lyckligt) och Arsenals svåra bortamatch på Stamford Bridge (1-1).

 Här ser man Elif och Ludde frossa på mormors goda mat.

Fotbollen utspelade sig i Upplands Väsby, där Emres lag vann två matcher och förlorade två. Det är alltid lika stimulerande att besöka sådana miljöer, med alla fotbollsbarn och - föräldrar.

 Jag hann också träffa gamla vännen Lena, som jag lärde känna för otroliga 50 år sedan. Ibland har det gått decennier mellan våra möten, men det känns fortfarande lika bra att ses.

Innebandy i Älvsjö där svärsonen Filips lag förlorade med 2-3 efter ett onödigt insläppt mål i slutminuten.

 Det känns alltid lika speciellt när man kommer fram till storstadens vimmel, kakafoni och stress. Inte alltid angenämt, men definitivt något helt annat än ankdammen Åhus.

 Tvärstopp blev det i början av resan, då pågatåget krockade med ett djur och blev stående i 45 minuter, så jag missade mitt tåg. Utan att be om tillstånd steg jag i stället på det efterföljande och kom fram till Stockholm 15 minuter senare än det tåg jag skulle åkt med.

 Rena fönster ska man ha i advent, och helt oväntat fick vi ett erbjudande från Eriks Fönsterputs, som var för förmånligt att tacka nej till.

 Så just nu kan man både se ut (mysigt) och in (inte alltid lika bra).

 Liverpool är inte världens bästa fotbollslag just nu, vilket bekräftas av Arne Slots ansiktsuttryck efter 1-4 mot Eidhoven.

 Vilka som är bäst framgår av tabellen till vänster.

 Black week är inte mitt favoritjippo, vilket inte hindrat mig från att köpa en hel del saker med 15 eller 20% rabatt. Det är ju ändå jul snart, för att inte tala om några födelsedagar.