I dessa tider. Coronadagbok i Åhus

 Jack och Jonatan i skolan, Jenny på jobbet och jag och katten Siena på verandan, så har vi det i Åhus den sista dagen i första kvartalet. I bakgrunden genljuder ropen från världen därute, där ytterligare tusentals människor i södra Europa dukar under för coronan, Sydafrika inför utegångsförbud, Österrike kräver munskydd för den som besöker en butik, och snart kanske för varje utomhusaktivitet och Tyskland (speciellt kanske Bayern) väntas ta efter inom kort.  I det ljuset förefaller vår svenska sorglöshet självklart utmanande. Många därute hoppas att den svenska kurvan snart ska stiga brant, så att vi får vårt straff.  Dom vet inte att social distansering är vårt svenska förhållningssätt, i alla årstider, så omställningen är inte så stor. Samtidigt som regeringen på sitt milda sätt skärper tonen, med bland annat förbud att besöka äldreboenden och ytterligare maningar att ta den där påskresan, till fjällen eller Båstad eller Österlen, nästa år i stället.  - Påsk...

En ny vecka börjar i coronaSverige. I Kristianstad har den trevliga stadskärnans förestående död varit på tapeten länge, speciellt sedan det externa köpcentrat C4 Shopping slog upp portarna för något år sedan.  Och så här i coronatider, då det i och för sig inte är förbjudet att gå runt på stan i små grupper eller att ha butiker öppna, så länge man använder folkvett, så har inte trängseln på stan precis ökat.  Så när vi tog en mitt-på-måndagen-promenad så var det ganska ensamt. På Duvanders konditori var kön mycket kort och dom som fikade få till antalet. Och på Guldsmed Sandgren konstaterade morbror Christian och kusin Elin att kunderna inte heller var så köpsugna just nu. Hit skulle vi: Till Synsam, eftersom Jonatans behov av nya glasögon är jättestort. Hans gamla har repade glas och bågar som nätt och jämnt sitter fast på hans huvud.  Att få en tid hos Synsam var inte det lättaste, eftersom butiken drabbats av både vab, ett benbrott samt (vågar nästan inte sk...

- Ingen publik idag, påpekade tränarna inför Jacks träningsmatch mot Wä (2-2) idag för mig, där jag stod mol allena på vallen som omger fotbollsarenan Furehov. - Men vi kan inte hindra dig att stå där, tillade dom.  Och det visade sig att jag inte var ensam. Fast ganska. Ytterligare ungefär fem föräldrar stod utspridda runt planen på olika ställen och tittade på matchen. I smyg, liksom. Samtidigt, på torget i Åhus... Där det bara två dagar tidigare hade varit uppvisning i icke politiskt korrekt folksamling framför glasskiosken.  Nu var bilden en helt annan. Helt i samklang med statsministerns maning om folkvett.  Kanske var det för de två polisbilarnas besök, vad vet jag? Eller så var poliserna också bara där för att få sig en utmärkt god glass till ett bra pris. Andra saker som hände var att min arbetskamrat David fick chansen att förklara vår svenska hållning i smittfrågan för skeptiska danska DR-kollegor.  - Ni kan aldrig använda ordet "Förbudssverige...

En solig dag i Åhus, och en DN sprängfylld av Corona av alla sorter och färger. En mycket läsvärd artikel om Agnes Wold och långa rader av tyckande, alla sorter. "Sverige gör rätt", "Sverige gör fel", "ingen vet om Sverige gör rätt eller fel".  Gårdagens glada besked att Skånes lägre fotbollsserier, inklusive den som ÅHBK och Jack ska spela i, kommer att genomföras som planerat, byttes idag mot betydligt luddigare besked. Hur många är egentligen 50 personer, ska både spelare och publik räknas på samma gång? Ingen vet, i alla fall just nu.  Morgondagens träningsmatch mot Wä blir dock av. Idag kom vi fram till att det fanns mycket att göra även "i dessa tider". BILDEXTRA: Fika hemma i solig trädgård.  På ovanligt bred strand i Äspet, vid Revhaken, med Jonatan. Varsin lager, den ena bärnstensfärgad, på Åhus Bryggeri. Och så grillat hemma till middag. Ute i världen fortsätter människor dö. I Italien har dödssiffran passerat 10.000. ...

I dag öppnade Åhus berömda glasskiosk på torget. En händelse som inte var särskilt okänd för ortens skolungdomar. Vid 1-tiden på fredagen var kön lång och vindlande fram till kiosken med Otto Glass.  En halvtimme tog det, enligt min äldste son som förstås deltog i premiären. (Och tog jordgubb och brownie.) Samtidigt eller: något senare, ute i den stora världen, samlades landets makthavare och krympte ytterligare den största tillåtna folksamlingen från 500 till 50. Börjar gälla på måndag. Vid det laget är det nog dags för glasskiosken att införa nummerlappar. För som synes var det inga säkerhetsavstånd i glasskön så här Dag 1.  "Jag tycker nog att dom står lite tätt", kommenterar min agent hos sjukvårdsministern. Och det kan man ju hålla med om.  Till ungdomarnas försvar bör det framhållas att de inte bara var tätt ihop i glasskön, samma sak hade skett i klassrummet, bespisningen, på skolgård och i korridor. Med andra ord hade all möjlig smittspridning nog redan ske...

Varje dag får vi nya bevis på att det här inte är vilket år, vilken vår som helst. Det är inte bara fotbolls-EM, Champions League, fotbollsallsvenskan och SM-slutspel i handboll och ishockey som skjuts upp eller ställs in, inte bara Eurovision Song Contest och myriader av andra små och stora nöjes- och kulturarrangemang.  I dag fick vi också vet att TV4s Let´s Dance - enligt uppgifter till KvP - drabbats av coronan och kanske ställs in.   Och - now we´re talking! - arbetarrörelsen ställer in förstamajfirandet. Inga demonstrationer, inga majtåg och inga ministrar på talarstolar runtom i landet. I stället blir det ett digitalt förstamajtal från statsministern och LOs ordförande. Här bryts alltså en mer än hundraårig tradition.  Dessutom har Skåne fått sitt tredje coronadödsfall. Vi ligger långt efter Stockholm än så länge, men den saken kan ju förändras ganska snabbt, nu när vi enligt myndigheterna har en smittspridning i samhället.  Tänk på det här också: "nu ...

 Lönedagen kom och jag vet inte om det var därför som det plötsligt var tomt i smågodisdisken på Hanöhallen, eller om butiken inspirerades av det nya förbudet mot bufféer till att också se till att kunderna den närmaste tiden inte ska behöva stöta på coronan när de gräver bland karamellerna.  Det var ju ändå ingen godisdag, i varje fall inte i vår familj, för det är det bara på lördagar och söndagar. Däremot var det en ledig dag från skolan för Jonatan, inte för att han var sjuk men för att han hostade var femtonde sekund, från det att han klev upp ur sängen 6.40 tills dess beslutet togs en dryg timme senare.  - Det känns inte riktigt schysst att skicka ett barn som hostar till skolan just nu, tyckte vi. Och Jonatan hade inga invändningar. Han har ju precis lärt sig att älska pappas kanelbullar och sådana fanns det mycket gott om hemma. (Följden av ett jättelikt jästinköp några dagar tidigare, se annan dag.)  Annars var onsdagen 25 mars en dag då sjukdomen t...

Lugnet före stormen. Stormens öga. Eller någon annan passande metafor. Hur som helst är coronarubrikerna inte så galet braskande denna soliga tisdag i en utkant av riket.  Fast: just nu presskonferens med socialministern om att endast bordsservering kommer att tillåtas på restauranger.  Och enligt DN så har socialdemokraterna stärkt sin ställning i opinionen under den pågående krisen. Dagens rubriker i skrivande stund: OS i Japan skjuts upp ett år. Indien inför utegångsförbud. 1,3 miljarder människor påverkas. Sydafrika stänger i tre veckor. De svenska skidanläggningarna fortsätter som vanligt, fast försiktigare. 36 döda hittills i Sverige. 115 intensivvårdas. Men den stora vågen låter vänta på sig. Senaste numret av Time var inte nådigt mot presidenten. "När världen stannar" var rubriken på förstasidan.

 Måndag morgon klockan 7.55 sticker jag in huvudet i 3Bs klassrum i Rönnowskolan och frågar min sons klassföreståndare:  - Har ni öppet idag?  - Ja, idag också, fnissar hon.  - I så fall har jag en deltagare, säger jag, och får sedan veta att treornas nationella prov ska fortsätta den här veckan, nu i matematik.  I korridoren utanför och på skolgården känns det dock mera tunnsått än vanligt med föräldrar och barn, så här i sista minuten före veckans första lektioner.  Sedan åker jag hem och sover en stund till, utan att uppdatera mig nämnvärt om vad som händer i den stora världen, långt från Åhus.  Längre fram på förmiddagen tar jag och Jenny en sväng ner till Snickarhaken, och vandrar efter havet tills vi stoppas av ett stängsel. Stängningen har dock inte införts på grund av den aktuella krisen utan för att människors tillträde till fågelskyddsområdet begränsas 15 mars varje vår.  Livet i de bevingades värld tycks pågå på samma sätt som...

Sex minuter mellan Aktuellt och Agenda. Stefan Löfvén uppmanar oss att förbereda oss på nya prövningar och att solidariskt göra vår plikt. Många kommer förstås att kritisera eller håna honom, men förmodligen de flesta kommer att anse att sånt här är precis vad en ledare ska säga i svåra och oroliga tider. Dagens notering i Sverige söndag kväll: 23 döda. Fler lär det bli.  Men den stora våg av nya fall som sjukvården i Stockholm väntat i helgen kom inte. Det är lite som en tsunami; den rör sig därute i de stora djupen utan att vi kan skönja den på ytan. Vi vet bara att den är på väg och att vågen först när den är helt nära stranden reser sig mångmeterhög för att kasta sig över och sluka oss.  Än så länge känns den bara som en skakning, inte på nedre däck, men i den fuktiga sanden under våra fötter. Helt obegripligt börjar vattnet här vid strandkanten att dra sig utåt ...  Snart händer nog något. Först då kommer vi att veta hur stor förstörelsen blir.

På Äspets stränder var det som vilken lördag som helst. Många som promenerade och njöt av solen som reflekterades i vågorna, men inte så många att det blev svårt att hålla säkerhetsavstånd.  Jack och Jonatan valde dock att stanna hemma, först vid varsin skärm och sedan på studsmattan. Risken för kontakt med droppsmitta - om sådan förekommer i Åhus - nästan obefintlig.  Men ute i världen och på andra platser i landet är sjukdomsläget betydligt besvärligare. Min dotter Lina fyller 35 år idag. Före valet var hon en av sjukvårdsministerns närmaste medarbetare, hade hon varit kvar hade hon haft händerna fulla nu. I stället finns hon hos Anders Ygeman, som i sin egenskap av digitaliseringsminister inte hamnat i hetluften lika mycket. Lina hjälper dock till hos Lena Hallengren, där behovet av politisk kompetens just nu tycks outsinligt.  Fast inte idag. Idag var hon ledig, och firade det med sin mor, syster, (blivande) make och son. Grattis Lina, njut av din egen dag - ...

Solens uppgång: 5.58. Nedgång: 18.21. Vårdagjämningen struntar i virus och nationernas vånda, den lyser över ond och god, gammal och ung, sjuk och frisk.   Jonatan sitter vid vardagsrumsbordet, leker och gnolar glatt, men avbryter sig plötsligt och säger:  - Jag har ont i huvudet. Måste nog vara hemma från skolan.  Han var nämligen hemma dagen innan, med samma symptom, och tyckte att det experimentet föll bra ut.  I själva verket är ingen i familjen sjuk, i alla fall inte på något sätt som i normala fall skulle innebära laga skäl till sjukfrånvaro.  Fast normala fall lyser ju med sin frånvaro. En hel del barn i Jacks och Jonatans klasser är hemma från skolan, oklart i vilken sjukdom, men enligt de instruktioner som säger att elever med feber och förkylningssymptom inte ska komma.  I själva verket känner jag ingen som drabbats än av det så förhatliga coronaviruset, men det är ju inte försent än.  Däremot har de flesta, för att inte säga alla, ...

 De nio översta artiklarna på SRs webb handlar om coronakrisen och dess följder. Detta trots att sjukdomen nätt och jämnt nått vårt land.   Vi har ändå redan stängt. Hoppas kanske att viruset ska tro att ingen är hemma, gå någon annanstans.  Men; där är det ju också stängt!  Så vi går nog mot en coronavår.  Ja, det är bara 3½ vecka sedan vi 25 februari kom hem från en härlig vecka i semesterparadiset, aningen kantstött av en skvätt Calima, sandstormen från Sahara som stängde flygplatsen på grannön, och Corona, som slog till mot ett hotell på en annan grannö, där en italiensk läkare gjort en oönskad snabbvisit.  När vi landade i Danmark var bron stängd, fast "bara" på grund av en vinterstorm, och efter lite försening och trängsel kom vi ändå hem - trygga hem - vid midnatt.  I en helt normal liten kuststad, i ett normalt land, i ett trots allt ganska normalt Europa. Bortsett från Norditalien alltså.   Fredagen 6 mars, tio dagar senare, sa...