I dessa tider. Coronadagbok i Åhus

 Sista maj är en sån där dag. Ni vet, väckningen är ställd på 3.40, men osannolikt nog vaknar man av annat innan det är dags.   Halv fem är jag på radion och börjar orientera mig i denna radionyhetsdag.  Stimulerande nog finns det oväntade vändningar att ta tag i, en återremiss i Ängelholms kf och en div I-match som avbryts efter 38 minuter för att skyfall gjort planen ospelbar.  Pandemin syns däremot inte till, men senare hittar jag faktiskt en färsk artikel i DN.  Dagens äventyr består av en tågresa till Stockholm, pågatåg till Hässleholm och sedan dubbel-SJ Snabb till huvudstaden. Lite försenat, förstås, det här är ju Sverige. DNs Sigrid Melchior skriver så här om läget i pandemin: "Det känns ju som att pandemin är helt över, men det är det inte. Det är fortfarande utbrott hela tiden, men vi skriver inte längre om det medialt och man tänker inte så mycket på det. Vi har nästan inga restriktioner längre, på vissa håll finns små restriktioner som hänger kv...

Och även på förstasidorna är det andra problem än covid-19 som gäller: övervikt, cancer och (självklart) Putin.  Det var väldigt torrt väldigt länge. Men till sist kom regnet, det kom för någon vecka sedan.  Och nu bara fortsätter det och fortsätter.  Denna måndag är fuktig. Även inomhus. Det är dags för ännu ett besök i CKs rehabbassäng för Jonatan, och därmed för mig.  Hans högerben måste lära sig att gå, som det kunde före benbrottet. Det är en trög och långsam process.  Den här dagen har pandemin inget att säga oss. På sjukhuset är det annat än avstånd som gäller.

  Man skulle kunna tro att det är pandemi! Men icke. Ulf Lundells galleri/butik i Simrishamn är tomt ändå, denna söndagseftermiddag, bara vi två och innehavaren. (Jo, hans ex-flickvän.)  Denna långhelgs sista suck styr vi bilen söderut, mot det Österlen som verkar ha varit sprängfullt av aktiviteter, besökare och evenemang de senaste dagarna.  Skulle vi hamna i bilkö? Skulle det finnas ett ledigt bort på någon restaurang? Skulle Lundell ha sålt slut på alla sina böcker?  Och skulle vi riskera smittas av ni-vet-vad i detta inferno?  Nej, ja, nej och nej.  Allt var bara stilla och vackert. Österlen är kanske inte fullt, i alla fall inte just idag, 29 maj.  Men pittoreskt, vackert, pastoralt och väldigt grönt är det.  Ett bra utflyktsmål. Far from the maddening crowd.  Jo, det fanns bord på restaurang på Simrishamns gågata. Det fanns mycket fler lediga bord än matgäster på de tre restauranger som ligger kant i kant, vi valde klassiska Måns Bycka...

Massor av folk på Furehov, Åhus HBKs hemmaarena, när Åhuscupen avgörs. Jack var där och dömde sex matcher på lördagen.  Ännu mer folk senare på kvällen i Paris, då Real Madrid fullbordade den Champions League-säsong som väl inte kan kallas annat än mirakulös. Att besegra Paris SG, Chelsea, Manchester C och Liverpool, och tre av dem efter helt osannolika vändningar... Har något lag gjort något liknande?

 För andra gången den här veckan besöker vi polisen i Kristianstad. Det är dags för Jack att skaffa pass. Eller rättare sagt: att skaffa nationellt id-kort.   Själv besöker jag polisen två gånger, när jag ändå är i farten. När en 14-åring skaffar id, krävs föräldrarnas underskrift, påminns vi om. Båda föräldrarnas. Puuh! När kvällen kom gick vi till vännerna längre bort på gatan och åt grillat. Måltiden fick ske inomhus, på grund av vädret.  Det var vår nyårsaftonssupé som äntligen blev av... Då, för fem månader sedan, kom pandemin ivägen.  Ekot hade ännu en nyhet på temat "Efter pandemin" så återgår saker och ting till som det var innan.  Och publiken i Ystad fick vara med när hemmalaget tog första SM-guldet sedan 1991.  Det udda slutresultatet blev 47-46. Vilket kan jämföras med de noll mål svenska cupfinalen i fotboll bjöd på under 120 minuter.  Om ni vill se mål - gå på handboll.

Så här skulle löpsedlarna kunna se ut vilken dag som helst b- om det inte vore för PUTIN... Han måste ju vara med på förstasidorna jämt, uppenbarligen säljer det att prångla ut halvkokta teorier om envåldshärskarens hälso- och sinnestillstånd.  Det roliga(?) med de här löpen är dock att de kom 26 maj 2020, alltså för två år sedan exakt och mitt i brinnande pandemi.  Då, maj 2020, konstaterade jag överraskat: "Business as usual?".  Årets bild föreställer i stället den eviga äspetstranden, detta år bredare och sandigare än på mycket länge. Himlen är också ovanligt stor, kanske beroende på dagen.  Kanske är det ett budskap.  Emellertid började jag 26 maj på cykelsadeln.   Cyklade hem från kvällsskiftet på P4 Kristianstad och kom hem till Åhus strax efter midnatt.  Det här är en sådan dag då man åter minns HELG-EXTRA och liknande kvalitetsprodukter, som var det enda som gick att köpa på vissa röda dagar.  Dagens tabloider har något av samma stuk. ...

Ensam på åhusbryggan - mera sällskap vid Kristianstads IP.   En händelserik dag som jag började med en löprunda till Åhusbryggan, där jag huserade i ensamt majestät denna onsdagsförmiddag.  På kvällen tog jag en cykeltur (i tjänsten) i Kristianstad där jag träffade desto fler. Närområdet intill P4 Kristianstad var sprängfyllt med familjer, barn i blåa tröjor och en medalj om halsen och deras föräldrar. Det var dags för Kalvinknatet igen - för första gången sedan 2019.  Och här verkade ingen oroa sig för att komma för nära.  Intill bryggan på Åhus Beach pågick också aktivitet. Här lossas sand, ibland. För det ska spelas beachhandboll här i sommar igen och då vi verkligen tala om folkmassor, trängsel och noll avstånd.  Trevligt? Eller lite kusligt? Var och en får tycka vad den vill.  Men jag hann minsann med ett besök i sjukhusvärlden också. Pojken med kryckorna fick en välbehövlig påminnelse om att benet behöver tränas, att det inte blir "normalt" av sig sj...

Det finns dagar. Dagar då det inte skymtar en enda liten nyhet med pandemianknytning. Corona, covid-19 och pandemi är ord som inte syns till, de är undanskymda av annat, sådant som (nu) är mera akut. Men idag bjuder staten, genom folkhälsomyndigheten, på en riktigt nyhet på området. Man tycker att vi, i alla fall sådana som jag (+65), i höst behöver en femte spruta. Själv är jag lite skeptisk. Till att just jag behöver det, alltså.  På P4 Extra hör jag Lasse Persson fråga människor "på stan" hur dom tänker. Alla (som jag hörde) sa att de tänker ta sin spruta, lojala som dom/vi är.  Hos Time Magazine/The Corona Brief hämtar jag färska data om hur pandemin mår.   På världskartan visar gröna fält där pandemin avklingar eller just nu är irrelevant, rödare fält indikerar motsatsen.  Som synes dominerar det gröna stort. Men det kan ju förstås också bero på att man mätt måttligt.  Idag gav jag mig in i ett annat pandemirelaterat äventyr, nämligen att försöka skaff...