26 maj 2022: Himlen är extra stor idag



Så här skulle löpsedlarna kunna se ut vilken dag som helst b- om det inte vore för PUTIN... Han måste ju vara med på förstasidorna jämt, uppenbarligen säljer det att prångla ut halvkokta teorier om envåldshärskarens hälso- och sinnestillstånd.
 Det roliga(?) med de här löpen är dock att de kom 26 maj 2020, alltså för två år sedan exakt och mitt i brinnande pandemi.
 Då, maj 2020, konstaterade jag överraskat: "Business as usual?".
 Årets bild föreställer i stället den eviga äspetstranden, detta år bredare och sandigare än på mycket länge. Himlen är också ovanligt stor, kanske beroende på dagen.
 Kanske är det ett budskap.

 Emellertid började jag 26 maj på cykelsadeln.
 Cyklade hem från kvällsskiftet på P4 Kristianstad och kom hem till Åhus strax efter midnatt.

 Det här är en sådan dag då man åter minns HELG-EXTRA och liknande kvalitetsprodukter, som var det enda som gick att köpa på vissa röda dagar.
 Dagens tabloider har något av samma stuk.

 Och den här tavlan ljuger så det rinner över. Kunderna på både Ica och Willys var långt fler än 30 när jag tittade in på torsdagsförmiddagen.

Och efter två publikfria cupfinaler fick Bajen och MFF chansen att spela final inför publik.

 Mest inspirerad av detta var Malmös målvakt (och strax därefter på Malmö IP: minst inspirerad var Häckens målvakt).
Den vackraste tiden på året är snart över. Ledsen om det låter pessimistiskt. Men bilderna finns ju kvar,
 Kanske för evigt. 

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

19 mars 2025: Femårsjubileum

Bild
 19 mars 2025, som just slagit över till eftermiddag, sitter jag vid köksbordet och äter en halv semla, som jag köpte för halva priset i förrgår, och dricker uppvärmt kaffe från i går.  På köksbordet ligger ett tiotal cd-skivor med Kent, den som just nu snurrar är Hagnesta Hill från 1999. (Vilken är egentligen gruppens bästa låt? Är det - som DN - hävdar 747? Tveksam. Men jag är verkligen ingen expert.)  I övermorgon fyller min lilla gumma, dvs min mellandotter, 40. I motsats till vid sitt bröllop får hon denna gång bjuda gäster, så många hon vill.  Dagen är som gjord för retrospekt.     Jag ska inte bli långrandig. Jag nöjer mig med att konstatera att jag, och alla jag känner, överlevde denna pandemi. Kanske tur, kanske skicklighet, kanske lite av varje. För 100 år sedan gick det inte lika bra för min danska farfar, 1920 gick han ur tiden, i den pandemins andra våg (spanska sjukan), turligt nog hann han träffa min farmor, betydligt yngre, på en restaurang...
Läs mer

Vecka 18: Genom ett blågult land

Bild
När jag på tisdagen den 29 april kör mellan Kristianstad och Lönsboda så är vägen till en början insvept i gult. Rapsfälten står i sina klaraste färger på båda sidor. Lite senare, när jag kommer upp i göingeskogarna, upphör det och i stället omges vägen av grönt. Det är mycket fotboll just nu. På lördagen är vi i Hässleholm och ser Jacks lag, Åhus HBK, besegra Trepca i division 4.   Jack sitter på avbytarbänken, men släpps aldrig in på plan. Men vi fröjdas ändå åt lagets första seger den här säsongen i seriespelet. Dagen därpå får vi skjuts till Strandvallen i Hällevik av kompisen Peter. Vi ser Mjällby slå IFK Göteborg med 1-0 och gå upp i allsvensk serieledning.  Det är, så vitt jag vet, första gången blekingelaget ligger överst i den svenska fotbollen. Det råkar vara min födelsedag på lördagen. En av presenterna är denna regnmätare som kommer till användning omgående, eftersom det regnar under natten mellan lördag och söndag.  Lite av en sensation, det har nämligen inte...
Läs mer

Vecka 11: Plötsligt (lysergic acid diethylamide)

Bild
  Som ett lyckligt brudpar kommer dom farande, Jimmie och Simona, plötsligt är allt gammalt groll glömt. Nu är de redo att gå till prästen.   Det blir nog emellertid inte fru Kristersson. Hon är redan bokad.  Bröllopsgåvor har de också fixat själva, de unga tu. Fast räkningen får någon annan ta hand om.  En dos LSD räcker långt.  I vår lilla värld är däremot det mesta sig likt. Jag och Jenny tar en sväng till vår favoritbänk i världen , den vid Snickarhaken.  Stormen Babet för några år sedan var inte nådig mot den här kusten. Även bänken rycktes upp med rötterna, liksom den jord den stod planterad i. Nu finns den på en annan plats i närheten. Det duger det också, för en fika med bästa havsutsikt. Facebooks minnen påminner om en annan tid. Pandemin. Och nu har det gått fyra år sedan Mäster Anders kastade in handduken.  På fredagskvällen var det familjefest på Furehov. Åhus HBK mötte Kiaby, i hemmalaget fanns en Sandgren på plan och en på bänken och i bo...
Läs mer