Vecka 11: Plötsligt (lysergic acid diethylamide)

 Som ett lyckligt brudpar kommer dom farande, Jimmie och Simona, plötsligt är allt gammalt groll glömt. Nu är de redo att gå till prästen.

 Det blir nog emellertid inte fru Kristersson. Hon är redan bokad.

 Bröllopsgåvor har de också fixat själva, de unga tu. Fast räkningen får någon annan ta hand om.

 En dos LSD räcker långt.

 I vår lilla värld är däremot det mesta sig likt. Jag och Jenny tar en sväng till vår favoritbänk i världen , den vid Snickarhaken.

 Stormen Babet för några år sedan var inte nådig mot den här kusten. Även bänken rycktes upp med rötterna, liksom den jord den stod planterad i. Nu finns den på en annan plats i närheten. Det duger det också, för en fika med bästa havsutsikt.

Facebooks minnen påminner om en annan tid. Pandemin. Och nu har det gått fyra år sedan Mäster Anders kastade in handduken. 

På fredagskvällen var det familjefest på Furehov. Åhus HBK mötte Kiaby, i hemmalaget fanns en Sandgren på plan och en på bänken och i bortalaget ännu en Sandgren samt en Sandgren-sambo.

 Det röda laget vann. Så här såg det ut efteråt.

Så här års är det ingen som vill vaccinera sig mot covid eller influensa. Det är fästingarna som håller vaccinbussarnas hjul rullande.

PS: Har ni noterat att alla utom Jimmie och Simona på bilden längst upp ser bekymrade eller ledsna ut?