I dessa tider. Coronadagbok i Åhus

 Lördag kväll. Vi har nu hört och sett alla 28 bidragen i världshistoriens första CoronaMello.   Nu är förstås frågan: Var detta rätt medicin? Hade Christer Björkman receptet mot svenskarnas pandemidepression? Mår vi lite bättre nu än vi gjorde för 23 dagar sedan?  Och får vinnarna åka till Rotterdam i år då?  Många frågor. Som vanligt finns det inga svar, bara känslor och gissningar. På söndagens förstasidor är pensionärerna i fokus. Men denna gång inte som offer för pandemin utan för dåliga (?) pensioner.  Och vår gamla bekant Björn Olsen dök upp i nyhetsflödet och målade (kanske inte oväntat) framtiden i gråsvart:    Det krävs mycket färre virus av de nya mutationerna för att det ska leda till infektion. En "rejäl puckel" hotar därför Sverige om vi fortsätter bete oss som i dag, säger Björn Olsen, överläkare och professor i infektionssjukdomar vid Uppsala universitet, i Godmorgon världen.  De nya virusmutationerna sprider sig lättare och f...

Kära Dagbok! Varför skriver jag detta, och inte bara detta, utan dag efter dag nya betraktelser? Vem ska egentligen läsa det? Och: spelar det roll?  Jag måste erkänna att jag inte vet svaret. Men jag vet att det ändå betyder något, och gör något med mig, detta pockande krav inom mig att varje dag skriva några rader. Den lilla berättelsen om hur detta ovanliga (jag valde bort ordet "unika") år har påverkat våra liv, i stort och smått, och hur varken vi, andra amatörtänkare, specialister eller beslutsfattare vetat svaren.  Vad är det som händer? Vart är vi på väg? Hur ser det ut på andra sidan? När detta skrives, 27 februari 2021, kan vi ha en del teorier, men de flesta av dem känns inte säkrare än teorierna gjorde för ett år sedan.  För vi vet inte!   Och jag har en känsla av att det - om ett år, eller tio, eller hundra - kan vara intressant att återvända och minnas hur det kändes . För mig, mina barn eller vem som helst som råkar snubbla in i detta. Och det vare...

En fredag som så många andra. I bakgrunden hör jag Rapport och där är det pandemin som kommer först, även denna sista fredag i februari.  Vaccineringsresurser finns men inte vaccin Bättre för norgependlare Restriktionerna skärps för matställen, särskilt i köpcentra Färre andra sjukdomar har upptäckts sedan pandemin började    Först därefter börjar vanliga nyheter, som tragedin på isen i Sävsjö.  Ett år må ha gått, men det är inte över. Samtidigt i vår lilla vrå av verkligheten: det är nästan som om pandemin är över. Eller som att den aldrig funnits.  Så stilla är allt.  Fast det kan förstås i stället vara så att alla gömmer sig i sina villor för att försöka hålla sig till liv ända fram tills sommaren kommer och lika delar vaccination och flockimmunitet fört oss över till andra sidan.  Ändå: när jag studerar Region Skånes många tabeller och kurvor över pandemins följder tycker jag ändå att vi verkar vara i bättre tider.   Och stopp för sällska...

 Vad är egentligen den rätta pandemivinkeln en dag som denna? Mina kollegor på medier av olika slag kämpar på med att hitta den.  Själv är jag tveksam. Men det tycks ha något med vaccin att göra. Eller hur?  Idag pratade socialministern till och med om att de stackars 70+arna snart kan krama barnbarnen. (Om dom har några,)  Då känner man ändå lukten av morgonluft.  Samtidigt (hör jag från tv-n just nu) planerar Finland någon sorts skärpt nedstängning 8 mars. Detta apropå barnbarn. I USA ser man nu en tydlig minskning av antalet nya smitto- och dödsfall, rapporterar Time. Och i Sverige har folkhälsomyndigheten bara registrerat fem (FEM!) nya dödsfall sedan i går. Det känns också som ett väldigt litet tal, jämförelsevis. Antal döda i Skåne (just nu 1.554) minskar också långsammare. Antalet personer på sjukhus med covid-19 är i Skåne 171.  Och om ni minns den tragikomiska historien om den lilla kommunen Skurp? Som för inte så länge sedan hade största smittspri...

  Min morfars (åtminstone i vår släkt) ofta citerade hot "Gör du det frivilligt, eller måste jag tvinga dig!"  Det är nog ingen slump att jag allt oftare minns detta pedagogiska grepp, när jag följer (och ibland inte följer) makthavarnas sätt att förmå oss svenskar att göra rätt.  Helst (nästan) frivilligt. Men i nödfall (nästan) med tvång.  Nu är det restaurangerna som inte får servera kvälls- eller nattamat. Risken är att kunderna har för trevligt. Och då kan - misstänker myndigheten - (nästan) vad som helst hända. Utan distans. Idag kom det mail från skolan om Jacks kommande distansundervisning. Och det verkar som att sjuorna har dragit nitlotten i högstadielotteriet.  Årskurs 9 är välkomna tillbaka 8 mars, årskurs 8 den 15 mars men sjundeklassarna inte förrän 22 mars.  - Sjuorna är inte all redo för det här, anförtrodde en ganska missnöjd högstadierektor Jenny på gymmet (ännu inte helt tillbommat av nya påbud).  - Många kommer att hamna på efterkäl...

Skolan står tom, och det är ju inte så konstigt. För det är sportlov i Skåne.  Men nu tyder det mesta på att högstadiebarnen inte är välkomna tillbaka till Rönnowskolan nästa vecka.  Smittskydd Skåne vill nämligen att kommunerna bidrar till att minska smittspridningen genom att återgå till distansundervisning fram till påsklovet.  Och det kommer kommunen att lyda, rapporterade P4 Kristianstad idag.  Jack tycks ta beskedet med jämnmod. Några timmar senare hade folkhälsomyndigheten veckans första seans. Och kunde konstatera att en tredje våg tycks vara på väg, eller i alla fall att kurvan inte längre pekar neråt.  Samtidigt kommer nya påbuds från smittskydden både i Västra Götaland och Stockholm. Kort sagt tycker myndigheterna att det är allvar nu.  - Varför först nu, när det ändå finns hopp om en ljusning, frågade Reuter Anders Tegnell.  Svaret från chefsepidemilogen var inte helt lätt att tyda. De nya restriktionerna innebär bland annat att munskydd kr...

Familjens första testsvar har kommit. Det gällde Jonatan, 10. Det var negativt. Det vill säga: han är inte smittad av covid-19. Den sega gröna snuvan som fick skolan att signalera smittfara, var inte av pandemisk natur, utan bara Jonatans vanliga gamla snuva, den som han haft i tio år nu.  Främst beroende på kroniskt trånga luftvägar, speciellt från näsan.  Då blir man lätt snuvig. (Fast - kan tilläggas -faktiskt ovanligt sällan just denna vinter, så fixerad vid att tvätta händerna och hålla avstånd.)(Har jag jinxat det nu?) Och då sa han alltså "tack och lov!".  Vi hoppas att han inte får anledning att ändra sitt utlåtande.  Eftersom det var sportlov och vårväder tog vi själva en sväng efter Hanöbukten, medan barnen hade sitt förmiddagspass i grottekvarnen.  Vi var inte ensamma, precis. Och alla som gjorde oss sällskap var inte pensionärer. En del hade till och med fått med barnen. Dagens siffror:  Efter att ha varit nere på 166 är i dag antalet covid-19-s...

 Söndag. Sportlov. Solen skiner. Det är bara några dagar sedan snön öste ner över Skåne, men nu är det en helt annan känsla. Vinter byts mot vår.  Det finns med andra ord annat att tänka på än pandemi och corona.  Vi tog en biltur in till stan för att vandra i kommunens biosfär, Vattenriket.     På löpsedlarna kan man fortfarande läsa sådana här rubriker om att "så sprids smittan där du bor". Jag skulle vilja påstå att om det är något man vet, så är det att man inte vet hur smittan sprids där jag bor. Eller du.  Den kommer och går, skulle man kunna säga, även inom familjer, som i en fempersonersfamilj, som vi känner där vissa familjemedlemmar haft smittan en gång, några inte alls och någon två gånger.  Hur sprids den smittan, Aftonbladet? Vi var många som var ute på promenad denna solskenssöndag, då termometern pekade på 8+.  De flesta verkade njuta av vädret och utsikten.  Rädslan för smittan verkade måttlig, men så fanns det också möjlighe...

Ja, nu är det dags igen: sportlov, om vi i södra Sverige får bestämma. Och i år blir det varken Thailand, Kap Verde eller Fuerteventura. Vi får allt hålla oss i skinnet och tillbringa lovdagarna så smittsäkert som möjligt hemma i Skåne.  Och ni undrar förstås hur Jonatans coronatest avlöpte: Smittad eller inte?  Två av Jacks klasskamrater har hunnit testa positivt, alltså är smittade av covid-19.  Men Jonatan? Än så länge vet vi inte svaret. För att ta vårt ansvar och skydda världen mot hans eventuella smitta, låste vi in honom i hemkarantän men släppte ändå ut honom en stund på eftermiddagen på tryggt avstånd från alla medmänniskor.   På  kvällen var det dags för tredje avdelningen av ett garanterat coronasäkrad Mello. Denna gång med Jason Diakité som programledare. Så för ovanlighetens skull fick vi höra en låt av Mikael Wiehe i det här programmet. En låt som handlar om allt kanske är förlorat, men att man ändå inte vill ge upp hoppet. Ett budskap som passar a...

19 februari är dagen då all snö, som hade så hastigt lyckades lamslå nordöstra Skåne, har ännu mera bråttom att smälta.  Och marken, som fortfarande är stelfrusen efter förra veckans experiment med minustemperaturer, fylls med smältvatten.  Då är det gott att minnas att det fanns en tid då det var möjligt att fly.  För exakt ett år sedan stod vi alla fyra på en sandöken på Fuerteventura alldeles intill den stora och ganska varma Atlanten.  Redan då misstänkte vi att vi skulle få bråttom hem igen, en ny flykt, nu till förhoppningsvis coronasäkrare marker.  Trodde vi.  Men varje tid har sin egen plåga, och ibland sin egen njutning.  Tack vare/på grund av att yngste sonen inte släpps in i sin skola, så utspelar sig för andra förmiddagen i rad direktsänd radio på min veranda. Ja, även i vår trädgård och på gatan bredvid!  Vännen Maria, som jobbat hemifrån i snart ett år, traskar förbi med sin coronahund Doris och berättar hur det känns när hemifrån-ar...

   Sportlovet närmar sig obönhörligt, med de hot och möjligheter som det innebär, det är i alla fall inga problem att förstå var myndigheterna tycker att vi ska tillbringa det?  Så privat som möjligt.  Så, även om lovet i Skåne inte börjar förrän i helgen, flyttade Jenny hem dagens radioprogram och inredde en studio på vår veranda. "Jennys Veranda", som programmet inte hette.  Mycket privat i alla fall. Varken takboxar eller inbrottstjuvar göre sig besvär.  Fast också publikt. Möjligt att avlyssna i en radio i Skåne eller  en dator nära dig. Minns ni gårdagens snögubbe? Än hänger den med, även om stigande temperaturer får den att känna sig lite mjuk i kroppen.  Hur går det att sända radioprogram hemifrån då?  Faktiskt hur bra som helst. Att ha familjemedlemmar hemma kan ju vara en försvårande omständighet, men vi skötte oss alla: Jonatan, jag och katten. Ingen av oss hördes (tråkigt nog) i sändningen.  Sedan var det dags för dagens andra...