I dessa tider. Coronadagbok i Åhus

Entourage: Här kommer Jimmie och hans gäng in på SR Kristianstad för att delta i P1. När man jobbar på Sveriges Radio, pendlar det mellan stort och smått, högt och lågt.  Till exempel kan det en fredag knacka hårt och bestämt på bakdörren: då är det SDs 20-årsjubilerande partiledare som slinker ner i källaren för att hyllas/grillas i P1.  Sedan är han lika plötsligt borta igen. Och så mycket fotboll i veckan. Här spelar ÅHBK div 4-fotboll mot Lunnarp (1-1). Ingen Jack på bänken. Men hans kusin med hund, pojkvän och bebis i magen på läktaren. Dagen innan var det juniorlaget som tog emot Knislinge (1-0), och då spelade Jack 90 minuter. Tre tidiga morgnar i den lokala etern blev det. Alltid stimulerande att jobba med morgongänget och servera lyssnarna det senaste från sändningsområdet. (Alltså de tre kommunerna i f d Kristianstads län.)  Plötsligt en påminnelse om den årstid som kommer: Jordgubbar säljs inte bara inne på Ica, utan även utanför.  Men dom är från Belgien....

  Plötsligt i Tyskland. Plötsligt en annan årstid. Det är varmt, vackert väder och vårlikt. Hemma är det kallare. Men det hindrar inte påskfirare att köa vid Åhus kändaste glasskiosk. Och i Tyskland. Där var året 1988. Das Mauer. (Nej, skojar bara. Haha!)    På påsklovet åkte vi alltså till Tyskland.    Där kan man fortfarande, om man anstränger sig, hitta uppmaningar av det här slaget.  Fast egentligen var det på färjan. Och där kan det ju bli trångt, det vet alla. Kanske inte så nyttigt ens i icke-pandemi-tider. Dag 1: Wismar. Den lilla staden, som var svensk i så många år, från 1632 till - med ett kort, danskt avbrott runt 1720 - ända till 1803.  Och på pappret även hundra år till, ända till 1903, då den svenska kronan klokt nog avstod från att lösa in panten och få Wismar tillbaka.  En koloni? I Tyskland? Eller kanske en enklav.  I vilket fall så finns de svenska spåren kvar.  Som på Wismars äldsta hus, vid det här pampiga torget, re...

Saucerful of secrets? Man undrar vad ljusskenet i skyn vill ha sagt. " Oh, my Something in my eye, eye Something in the sky, sky Waiting there for me" ...som Pink Floyd sjunger i en låt som nästan alla har glömt. Utom jag och några till.   Fast det är månen, som är nästan full.   På Furehov var det dags för seriepremiär. Juniorlaget vann en rättvis seger med 2-1 mot Vilan Bois.  Jack svarade för 1½ assist. Naturromantiken fortsätter. Horisonten bjuder på en fantastisk solnedgång, när vi kör hemåt mot Åhus.   Och på Äspet  är havet lika gränslöst som alltid. Denna gång hade det kastat upp dom här grenarna, som jag satte ihop till detta konstverk.  Ett X? Nej, den bokstaven har numera alltför dåligt rykte.   Mänskligheten plågas ständigt av något. Är det inte krig, pest och hungersnöd, så är det missväxt för kaffet.  I framtiden kanske det blir en lyx som man bara kan unna sig vid särskilt högtidliga tillfällen, ungefär som champagne för de fle...

  Sandskogens IP i Ystad. Väldigt nära havet. Märkligt nog hamnade inga bollar i vattnet under matchen.  Söndagen 6 april for vi för första gången i år ned till Ystad. Vårt fotbollslag Åhus HBK skulle premiärspela i division 4 och det vill man ju inte missa.   Jack halkade in i A-truppen på ett bananskal men blev aldrig insläppt på plan, utan fick genomlida förlusten med 2-1(2-1) från bänken.   Morgonen innan, 5 april, stod jag i radiohusets studio och läste de lokala nyheterna över hela Skåne.  En väska full av handgranater i Västra Hamnen och radhusbrand i Svedala, och lite annat.   Dagen innan fick jag för första gången rapportera från Wanås i direktsändning. Skulpturparken skulle öppna för allmänheten - med gratis inträde - på lördagen, så jag pratade med intendenten Monica Gustafsson och konstnären Sahaar Alkhateeb - det är han på bilden ovan - om hans interaktiva konstverk, som bestod av ett stort antal stolar.   Och dagen dessförinnan, alltså på...