Vecka 16: Vårutbrottet (die Frühling)

 Plötsligt i Tyskland. Plötsligt en annan årstid. Det är varmt, vackert väder och vårlikt.

Hemma är det kallare. Men det hindrar inte påskfirare att köa vid Åhus kändaste glasskiosk.

Och i Tyskland. Där var året 1988. Das Mauer. (Nej, skojar bara. Haha!) 

 På påsklovet åkte vi alltså till Tyskland. 

  Där kan man fortfarande, om man anstränger sig, hitta uppmaningar av det här slaget.

 Fast egentligen var det på färjan. Och där kan det ju bli trångt, det vet alla. Kanske inte så nyttigt ens i icke-pandemi-tider.

Dag 1: Wismar.

Den lilla staden, som var svensk i så många år, från 1632 till - med ett kort, danskt avbrott runt 1720 - ända till 1803.

 Och på pappret även hundra år till, ända till 1903, då den svenska kronan klokt nog avstod från att lösa in panten och få Wismar tillbaka.

 En koloni? I Tyskland? Eller kanske en enklav.

 I vilket fall så finns de svenska spåren kvar.

 Som på Wismars äldsta hus, vid det här pampiga torget, restaurangen Alte Schwede.

Vi gjorde också en tidsresa. Och stannade till vid den "inomtyska gränsen", som verkligen satte sin prägel på det här landet, och den här världsdelen, och våra liv, mellan 1945 och 1989.

 Här gick järnridån. Nu är det bara ett bleknat minne.

 Fast nu är det kanske inte efterkrigstid längre. Utan förkrigstid. Eller bara: krigstid. I alla fall inte så långt härifrån.

Dag 2: Lybeck.

Det var som chartersemester. +24 och vårens alla färger.

 Den gamla marsipanstaden är alltid värd ett besök.