I dessa tider. Coronadagbok i Åhus

Jo, jag ger mig inte. Jobbar på P4 Kristianstad cirka 10 dagar under december. Varför inte? Veckan före jul är alltid stressig, det är så mycket man ska hinna med. Men en och annan promenad i solnedgången måste man ändå hinna.  Nedräkningen mot dopparedan sker i rasande fart. Klapparna köps allt mer desperat.  Även om våra pojkar inte längre är lika fixerade vid presenter ("jag har allt jag behöver", säger den yngre), så vill de förstås ändå att det ska ligga saker under julgranen och att det ska kännas lite pirrigt när man öppnar dem. Och fredagen 20 december,  skolavslutningsdagen, lyser solen över mig när jag springer till bryggan.  Min sedvanliga löprunda på 4,2 kilometer tar 24:15, det är betydligt långsammare än i november. Men vid 73 års ålder är jag ändå nöjd. Julgranen ska förstås kläs. I vår familj sker det inte kvällen 23 december, som en del puritaner tycker, men inte heller några veckor före.  Vi klär den helt enkelt när vi känner för det, i år ble...

Ljus i andra änden av tunneln? Över Äspet gryr det i alla fall den 15 december. Varde ljus!   Förra veckan läste ni kanske om att jag vaccinerade mig både till höger och vänster, covidvaccin i ena armen och influensavaccin i den andra.  Men trots jag dragit mitt strå till stacken är folkhälsomyndigheten inte nöjd.  F l e r måste vaccinera sig, är budskapet därifrån.  Det här arga fejset mötte oss i strandkanten på Äspet på söndagen... Kom inte här och kom, tycktes hen klaga.   Och själv var jag så här trött vid ett oväntat inhopp på morgonnyheterna onsdag morgon. Det här är dock ingen gryning, utan skymningen över Infartsvägen - en gata som inte längre gör skäl för sitt namn - i Åhus.  Ljuset sinar och dagen dör.   På lördagen har jag en garanterat smittfri kommunikation med yngsta dottern L3 och yngsta barnbarnet L3 via FaceTime.  L4 hade mycket att säga. Äspetpromenad är aldrig fel. Sedan for vi till Lund och umgicks med äldsta dottern L1 o...

 Fotboll 8 december? Jo, då! Första halvlek hade Viby IF medvind och ledde då med 6-0. Andra halvlek var det tvärtom och den vann Åhus juniorer med 3-1.  En samling ganska blåfrusna föräldrar följde det hela från kanten av Furehov.  Prao i hemmet. Efter en vecka i leksaksaffären fick Jonatan praktisera med föräldrarna under andra veckan.  På bilden ovan besökte vi P4 Kristianstad och på den under bakar han och jag schackrutor hemma i köket.  A splendid time for one and all. The return of covid-19. Eller. tillbaka för ännu en dos vaccin. Att det inte längre känns som liv eller död förklarar att jag helt glömde min första vaccintid, men en vecka senare lyckades jag infinna mig på rätt tid och rätt plats.  Coronavaccin i ena armen och influensavaccin i den andra.  För att förhindra svår sjukdom eller död, som det heter. Jag gjorde också ett andra besök på Åhus Gästis för att föreläsa för Åhus Rotary om det amerikanska presidentvalet.  Jag insinuerade...

Eksjöån rinner långsamt genom den historiska småländska trästaden.  Vatten, hela stan är full av vatten. Men så annorlunda de är ändå - två av mina orter i livet. I Eksjö är det den lilla sjön Hunsnäsen och den tröga ån som långsamt drar genom stan.  I Åhus det vilda, vidsträckta havet, med utsikt åt öster och söder, och - i detta fall - även över den lilla pölen Korran, som fåglarna älskar. Leksaksaffären är full av kunder. Ibland, för det är Black Week och somliga lockas av 25 procent på julklappspriset.  Fem dagar får Jonatan passa på att jobba där, eller vad det nu är en prao-elev har för sig.   I Eksjö. å andra sidan, är det ingen trängsel. För det är höst. Och ingen lockar med svarta priser på stadens berömda fik.  Där träffar jag en bekant från 70-talet. Då var han tonåring och gymnasist. Nu är han pensionär.   Så även om ån rinner långsamt i Eksjö, så rusar åren desto snabbare. Smålands-Tidningen var i drygt fyra år mitt tillhåll, det var där j...