19 mars 2020: Lyckan i att köpa ett kilo jäst
De nio översta artiklarna på SRs webb handlar om coronakrisen och dess följder. Detta trots att sjukdomen nätt och jämnt nått vårt land.
Vi har ändå redan stängt. Hoppas kanske att viruset ska tro att ingen är hemma, gå någon annanstans. Men; där är det ju också stängt!
Så vi går nog mot en coronavår.
Ja, det är bara 3½ vecka sedan vi 25 februari kom hem från en härlig vecka i semesterparadiset, aningen kantstött av en skvätt Calima, sandstormen från Sahara som stängde flygplatsen på grannön, och Corona, som slog till mot ett hotell på en annan grannö, där en italiensk läkare gjort en oönskad snabbvisit.
När vi landade i Danmark var bron stängd, fast "bara" på grund av en vinterstorm, och efter lite försening och trängsel kom vi ändå hem - trygga hem - vid midnatt.
I en helt normal liten kuststad, i ett normalt land, i ett trots allt ganska normalt Europa. Bortsett från Norditalien alltså.
Fredagen 6 mars, tio dagar senare, satt jag på P4 Jönköping och jobbade medan de ordinarie var på konferens, i ett fortfarande ganska lugnt Sverige. Fast strax före klockan 17 på eftermiddagen kom regionens pressmeddelande: antalet smittade i Jönköpings län ökat från tre till åtta (den första hade just släppts ut ur karantänen).
Och dagen därpå hade jag förflyttat mig från Jönköping till Stockholm och Ekot, och på lördagskvällen var det uppenbart att den hårdast drabbade regionen i Italien (Lombardiet med omnejd) strax skulle sättas i karantän. Resten av tillvaron verkade vara ungefär som vanligt.
Nu, tolv dagar senare, befinner vi oss i en helt annan värld.
Största nyheterna idag:
1. Italien har fler döda än Kina. Slutsats: Kina har en effektivare stat än Italien. Ingen överraskning precis.
2. Stockholm är förlorat. Där är smittspridningen utom kontroll. Det är därför folkhälsomyndigheten vädjar till oss att inte åka dit och sedan ta med oss smittan hem.
Snart stoppas väl tågen till och från huvudstaden?
3. Alla näringar behöver hjälp. Annars kommer den patienten inte att överleva coronan. Särskilt besöksnäringen. Men alla andra också (för säkerhets skull).
4. Regeringen ska fastställa vilka näringar som är samhällsviktiga. Dom som jobbar där ska få skola/barnomsorg även om andra inte får det. Ett beslut som inte kommer att vara höjt över kritik.
5, Var snäll mot din (för)skola. Snart stänger den nog.
Hamstringshysterin i coronans spår verkar inte helt genomtänkt. Inte bara toalettpapper utan också mjöl och jäst var plötsligt slut. Men i går hittade jag i alla fall två paket vetemjöl på Coop i Åhus, medan Jenny inte hittade ett enda jästpaket på Maxi i Kristianstad, men däremot detta oväntade fynd på kvartersbutiken på söder: ett kilo jäst, motsvarande 20-40 brödbak. Pris: 45 kr.
Så nu är brödtillgången tryggad.
Vi har ändå redan stängt. Hoppas kanske att viruset ska tro att ingen är hemma, gå någon annanstans. Men; där är det ju också stängt!
Så vi går nog mot en coronavår.
Ja, det är bara 3½ vecka sedan vi 25 februari kom hem från en härlig vecka i semesterparadiset, aningen kantstött av en skvätt Calima, sandstormen från Sahara som stängde flygplatsen på grannön, och Corona, som slog till mot ett hotell på en annan grannö, där en italiensk läkare gjort en oönskad snabbvisit.
När vi landade i Danmark var bron stängd, fast "bara" på grund av en vinterstorm, och efter lite försening och trängsel kom vi ändå hem - trygga hem - vid midnatt.
I en helt normal liten kuststad, i ett normalt land, i ett trots allt ganska normalt Europa. Bortsett från Norditalien alltså.
Fredagen 6 mars, tio dagar senare, satt jag på P4 Jönköping och jobbade medan de ordinarie var på konferens, i ett fortfarande ganska lugnt Sverige. Fast strax före klockan 17 på eftermiddagen kom regionens pressmeddelande: antalet smittade i Jönköpings län ökat från tre till åtta (den första hade just släppts ut ur karantänen).
Och dagen därpå hade jag förflyttat mig från Jönköping till Stockholm och Ekot, och på lördagskvällen var det uppenbart att den hårdast drabbade regionen i Italien (Lombardiet med omnejd) strax skulle sättas i karantän. Resten av tillvaron verkade vara ungefär som vanligt.
Nu, tolv dagar senare, befinner vi oss i en helt annan värld.
Största nyheterna idag:
1. Italien har fler döda än Kina. Slutsats: Kina har en effektivare stat än Italien. Ingen överraskning precis.
2. Stockholm är förlorat. Där är smittspridningen utom kontroll. Det är därför folkhälsomyndigheten vädjar till oss att inte åka dit och sedan ta med oss smittan hem.
Snart stoppas väl tågen till och från huvudstaden?
3. Alla näringar behöver hjälp. Annars kommer den patienten inte att överleva coronan. Särskilt besöksnäringen. Men alla andra också (för säkerhets skull).
4. Regeringen ska fastställa vilka näringar som är samhällsviktiga. Dom som jobbar där ska få skola/barnomsorg även om andra inte får det. Ett beslut som inte kommer att vara höjt över kritik.
5, Var snäll mot din (för)skola. Snart stänger den nog.
Hamstringshysterin i coronans spår verkar inte helt genomtänkt. Inte bara toalettpapper utan också mjöl och jäst var plötsligt slut. Men i går hittade jag i alla fall två paket vetemjöl på Coop i Åhus, medan Jenny inte hittade ett enda jästpaket på Maxi i Kristianstad, men däremot detta oväntade fynd på kvartersbutiken på söder: ett kilo jäst, motsvarande 20-40 brödbak. Pris: 45 kr.
Så nu är brödtillgången tryggad.

Kommentarer
Skicka en kommentar