31 mars 2020: Svensk sorglöshet

 Jack och Jonatan i skolan, Jenny på jobbet och jag och katten Siena på verandan, så har vi det i Åhus den sista dagen i första kvartalet. I bakgrunden genljuder ropen från världen därute, där ytterligare tusentals människor i södra Europa dukar under för coronan, Sydafrika inför utegångsförbud, Österrike kräver munskydd för den som besöker en butik, och snart kanske för varje utomhusaktivitet och Tyskland (speciellt kanske Bayern) väntas ta efter inom kort.

 I det ljuset förefaller vår svenska sorglöshet självklart utmanande. Många därute hoppas att den svenska kurvan snart ska stiga brant, så att vi får vårt straff.
 Dom vet inte att social distansering är vårt svenska förhållningssätt, i alla årstider, så omställningen är inte så stor. Samtidigt som regeringen på sitt milda sätt skärper tonen, med bland annat förbud att besöka äldreboenden och ytterligare maningar att ta den där påskresan, till fjällen eller Båstad eller Österlen, nästa år i stället.
 - Påskkäringarna får parkera kvasten, sa statsministern fyndigt.
 - Håll kontakten, men håll distansen, sekunderade socialministern.
 På kvällen kommer nyheten att Skistar, som äger många av landets skidanläggningar, stänger.

Trots alla påståenden om motsatsen har Italien inte sjunkit i Medelhavet. I dag hölls en tyst minut för alla landets döda. Och Jennifer Wegerup rapporterar att i Italien florerar skämten på sociala medier, många av dem inte alls rumsrena.
 "Inte för att någon på något sätt inte har respekt för alla krisens offer, utan just för att hantera smärtan och svårmodet vi nu alla bär med oss varje dag. Hon: "Jag gillar farliga män". Han: "Jag är från Lombardiet..".

Lokaltidningen har lugnande besked till kristianstadsborna.

Medan kvällstidningarna aldrig tröttnar på Agnes Wold. Hon säljer tydligen, krutgumman.

 Själv känner jag pressen (som vi brukade skoja när jag var tidningsjournalist) och framställer ännu en laddning bröd- och kanelbullar, för att göra ett kilo jäst rättvisa.