24 juni 2020: Det nya normala

 En sak har i alla fall förändrats den senaste månaden. Det är inte längre coronanyheter - eller Agnes Wold - som garanterar storsäljare. Nu kan det lika gärna vara extremhettan eller allsångsmatchen (utan allsång) Sanna vs Lotta.

24 juni 2020. Sex månader till julafton. Undrar om tomten kommer med en helt vanlig jul, då vi kan shoppa, trängas, gå på julbord och julkonserter och kramas som vilken jul som helst.
 Kanske det. Men fan tro´t. 
 Mycket har hänt på de 99 dagar* under vilka jag skrivit 100 dagboksblad om livet i coronans skugga. Mycket, och inget. 
 För den förhoppning som skymtar hela tiden i de tidiga anteckningarna från mars och april, är att det kanske måste bli sämre innan det blir bättre, men att livet i alla fall ganska snart kommer återgå till något som vi känner igen.
 N u vet vi att fort går det inte, fort går det inte över. Varken vaccin eller flockimmunitet kommer att befria oss i rappet, eller återställa en sorglös tillvaro med weekendresor till Barcelona, fullsatta fotbollsderbyn på Friends, charter till Florida, normal trängsel i kollektivtrafiken och utan ett ständigt behov att tvätta händerna.
 Det är det här livet som är Det Nya Normala. Tills vidare.

 Somligt börjar likna en vanlig sommar. Men inte stranden vid Täppet. Här står bara några ensamma målställningar sorgset ute i sanden.
 Här kommer inga beachfotbolls- och handbollsfester att utspela sig i sommar.
 En hel del åhusbor, inte minst de i turistbranschen, sörjer förstås.
 Andra ser fram emot att njuta av en sommar med (relativ) tystnad och stillhet.
 Lite som när Venedigs kanaler plötsligt var rena, liksom luften över Kina.

 Men på en annan strand är det mesta sig likt. Vattnet är till och med ovanligt njutbart på Äspet. Och bilarna - både lokala och turisters - står parkerade i dubbla led på vägarna ovanför stranden.
 Avstånden på stranden är kanske något större än andra somrar, men någon skräck eller överdriven försiktighet ser jag inte till.

 Samtidigt, i en radio nära dig, fortsätter coronarapporteringen att smattra fram. Idag är Anders Tegnell sommarpratare och snart öppnar pubarna i England. Normalt, och onormalt.

 Fast en solig dag på Äspet struntar jag gärna sorglöst i alltihop och citerar Karlfeldt: 

"Vad bry vi oss om tsaren? Se staren, se staren!"

* 11 april skrev jag två. Det ena handlade bara om min fina radiokollega Ci Holmgrens ovanligt långa arm.