Vecka 40: Nobelpriset och pandemin

 Nobelpriset brukar utdelas som belöning för bedrifter som ligger decennier tillbaka i tiden, det sekel som jag skämtsamt brukar kalla 1800-talet.

 Men ibland är dom snabbare, dom som delar ut prisen. I år går nobelpriset i medicin/fysiologi till personerna bakom det banbrytande covidvaccin, som sägs ha räddat miljontals liv.

 Det här uppmärksammades förstås i början av veckan.

Och Kristianstadsbladets ledarskribent tog ställning - för vaccin, till ett stilla gnisslande från Skånes många anti-vaxare.

 Just nu är det ju nästan helt okay att stanna hemma och strunta i senaste vaccinsprutan.

 Fast om några månader kan det kännas annorlunda.

Vecka 40 inträffade även ett och annat andra dagar.

 4 oktober till exempel bakade jag en massa kanelbullar. Undrar varför.

 Och 5 oktober fyllde jag ett bord med fonogram med en tidigare nobelpristagare i litteratur. Mest för att illustrera att vad som än komma skulle från Svenska Akademin, så hade det bästa redan hänt. Tack Sara Danius!

 "Sara, Sara, So easy to look at, so hard to define."

 Men den här gången blev den en norrman som belönades. Den enda boken av honom på mitt hembibliotek lade jag beslag på.

 Den var inget vidare.