Vecka 42: I dimman (och stormen)

Dimmigt värre var det på Furehov söndagen 22 oktober när Åhus HBKs ena P16-lag avslutade säsongen med 6-0 mot Ekeby, två av Jack, årets bästa insats när det gällde skyttet, kunde lätt ta blivit det dubbla för övrigt.

 Men stormen Babet, den hade dragit vidare. Förödelse lämnade den efter sig.

Väldigt mycket trä, tång och sjögräs fyllde Åhus vackra stränder, havet hade ryckt loss många bryggor, trappor, staket och annat, och lekt med dem ett tag och sedan lämnat spillror på stranden.

 Covid-19 då? Jo, men visst. I Västernorrland hade smittan kommit tillbaka och slagit så hårt mot sjukhusen att man tvingats införa besöksförbud.

 Och då är vi ändå bara i oktober.

 På onsdagen for jag med kollektivtrafiken till Lund och träffade dottern och barnbarnen, det avlöpte lyckligt.

 Och två dagar senare for jag till Jönköping och gjorde ett arbetspass på en redaktion utan ordinarie medlemmar.

 Alla de var på konferens, medan vi roade oss med att göra radio lite hur som helst.

 I Skåne var det stormen Babet som hade huvudrollen. Kombinationen starka vindar från ost, mycket högt vattenstånd och månen (!) gjorde att havet åt upp stora delar av kustlinjen.

 Till exempel försvann mycket av den kulle på Revhaken som den här boden var byggd på.

Och bräderna på Åhusbryggan, många av dem med ingraverade namn, de spreds över hela Täppet, och förmodligen också hela Hanöbukten. Så kan det gå.