Vecka 6: Fotboll, barn och barnbarn
Bilden längst upp är mitt äldsta stockholmsbarnbarn, som jag hann med att se i f e m fotbollsmatcher av varierande längd.
Det var underhållande (femmanna) matcher och han gör bra ifrån sig, så jag ångrade inte att jag var där trots att det krävdes tidig uppstigning både lördag och söndag.
Yngsta barnbarnet träffade jag två gånger, här är jag och hans far på väg till lekplatsen.
Fler bilder i samma genre. Till exempel på fotbollsspelaren när han fick stå i mål. Det gick bra, utom när motståndarna gjorde mål efter 15 sekunder. Många fler skott blev det inte och matchen slutade 2-1 till hans lag (Hammarby).
Och så dom två yngsta. Den ena tre, den andre två år, 8-9 månader skiljer dem åt. Nu är de tillräckligt stora för att ha riktigt kul ihop.
Och så den där kusinträffen. Vi samlades hemma hos Ingrid (den lyxiga utsikten anas i bakgrunden), och så var det jag, Mikael (yngst) och Klas (äldst). Tillsammans är vi 297 år gamla, hu! Så det fanns mycket, både urtida och nutida, att diskutera.
Dagen innan fick jag hoppa in och sända nyheter över P4 Kristianstad, bl a i samarbete med programledaren Dzenet.
Och så fortsatte det att vara vinter. Is, snö och vind. Is, snö och vind. Is, snö och vind.
Kanske var det (det svåra vädret) därför som så få infann sig hos den gula bilen på "guldturné". Jag hade tänkt mig att intervjua människor som ville sälja sitt guld, men blev besviken, trots flera försök. Det blev förmodligen också företaget.
Ja, och så fikade jag i Lund med gode vännen, och f d arbetskamraten Hans, vi pratade bl a om fotboll, företaget där vi båda jobbade och jag fortfarande gör mina inhopp samt förstås om hur våra fotbollslag blev oväntat framgångsrika i slutet av 2025.
(Därmed både började och slutade det här inlägget med fotboll.)
Kommentarer
Skicka en kommentar