Vecka 42: Dubbelvaccinerad

Där satt den! Först måste jag bekänna en pinsam sak: när jag fick brevet som erbjöd mig en vaccinationstid i november, bytte jag omedelbart till en som passade mig bättre, nämligen 14 oktober klockan 9.15.

 Sedan glömde jag att gå dit. Har uppenbarligen glömt ta min anti-senilitetsspruta.

 Andra gången gillt! Dagen därpå, 15 oktober, infann jag mig och blev - utan att någon nämnde gårdagens pinsamhet - vaccinerad både mot covid och influensa.

 Förr i tiden, som ung, dvs runt 65, ansåg jag mig kunna strunta i sådant trams som vaccin. Lite influensa ska en karl väl klara av, och dessutom hade jag nästan aldrig blivit smittad av de årliga flunsorna.

 Men nu: Gammal och vis.

Det fanns en tid då man undvek folksamlingar. Ni vet när. Men nuförtiden är det nästan tvärtom - vi dras till dom.

 Fast inte trodde vi att det skulle finnas så många människor i lokalerna när vi till sist tog oss samman och besökte Elisabeth Ohlson-utställningen i Bästekille... Men det gjorde det. Som tur är är det rymligt, så man behövde inte trängas.

 Det marknadsförs som ett "visionärt och kompromisslöst konstnärsskap". Kan bara instämma.

Viss trängsel? Nä. Vi var inte så många som väntade på vår spruta på Åhus vårdcentral, eller för delen efter avklarad vaccination.

Den här bilden avser inte att visa upp varken den blå himlen, vårt vackra hus eller mig själv.

 Det är plåstret på höger arm som jag vill visa. Covid eller influensa?

 Det sistnämnda.

 Och några egentliga besvär upplevde jag inte efteråt. Lite ont i covidarmen under ett dygn och lite ont i halsen, men det gav sig.

Hösten har infunnit sig i sitt färgglada majestät. På vägen till Bästekille i strålande höstsol fick vi njuta av alla de färger som Österlen kan erbjuda.

 Och så här ser det alltså ut på Fabrikens utsida - ja, namnet är inte slumpvis valt - och i entrén. Bilden ljuger så till vida att man får intrycket att det var tunnsått med besökares bilar utanför.

 I själva verket var det gott om både bilar och besökare. Bara inte i den här vinkeln.

Några exempel, både på Elisabeth Ohlsons verk, fotografier från många epoker, och på de osannolika starka känslor hennes fotografier ibland väckte.

 Själv bodde jag i Jönköping (typ, för Huskvarna ligger ju kant i kant) när Ecce Homo fick hela kyrkligheten, som ju är omfattande i vätterbygden, att gå i taket.

 Bilderna på väggen intill är exempel på beställningsfoton, till exempel skymtar ju Anna Lindhs välkända ansikte.

Man kan också inspireras av  fotografierna. 

 Här försöker mina medresenärer härma Magnus Uggla.

 Vilket ju är svårt.