Vecka 36: Fyra år sedan befrielsen
8 september 2021 såg det ut så här i nyhetsflödet. Media jublade över beskedet att restriktionerna snart skulle hävas.
Jag läser just nu en bok som heter just "Befrielsen". Den behandlar den onödigt okända historien om Bornholm under krigets sista dagar, som i öns fall utspelade sig i maj och juni, då resten av Europa hade fred. På Bornholm fortsatte först tyskarna och sedan ryssarna kriget.
Men befrielsen som jag syftar på i rubriken kom 8 september 2021 - dvs då kom budet om vad som komma skulle... Att pandemirestriktionerna skulle upphöra några veckor senare.
Man kan nog säga att jublet i landet var stort, om än inte i klass med det legendariska på Kungsgatan 8 maj 1945.
Bilden intill: Ljusnar det? Ja, men ändå är det faktiskt skymningen som kommer.
Nej, pandemin har vi nästan glömt, som man glömmer andra tråkiga saker i livet som man önskar inte hade skett. Sällan påminns man heller i radio och tv, speciellt inte i tv-seriernas fiktion.
Nej, pandemin har vi nästan glömt, som man glömmer andra tråkiga saker i livet som man önskar inte hade skett. Sällan påminns man heller i radio och tv, speciellt inte i tv-seriernas fiktion.
Ett undantag pågår just nu i SvT, den fascinerande danska serien Generationer, där många märkliga ting sker, som inte har med sjukdomar att göra, men ändå är det en påminnelse att allt detta sker medan pandemin bryter ut och sedan lamslår samhället (i Danmark mycket mer än hos oss).
Det må vara september, men stockrosorna har inte blommat ut. Än är det sommar.
Ja, än är det sommar. På sätt och vis. Vädret har varit så där sensommarvarmt, som det ofta är i september, och vinden har blåst från ost.
Så havsvattnet har pendlat mellan 15 och 20 grader, och det har i hög grad oftast varit njutbart att kasta sig i vågorna.
- Är det inte väldigt kallt, frågar en FB-vän.
- Nej, mycket varmare än i juli, blir det nästan obegripliga svaret.
Häromdan gick månen sönder. Men bara lugn. Snart var den hel igen.
Den här bilden tog jag bara eftersom jag fascinerades av tanken på "krossade tomter". Inte lika fantasieggande som "krossade tomtar" men det duger åt mig.
Den här bilden tog jag bara eftersom jag fascinerades av tanken på "krossade tomter". Inte lika fantasieggande som "krossade tomtar" men det duger åt mig.
Ja, och som sagt: "Man ångrar aldrig (eller sällan, skulle jag säga) ett dopp."
Bästa badet sker förstås på Äspet, men Åhusbryggan har också sina fördelar, snabbare dopp helt enkelt. Närmare hemmet och snabbare ner i och upp ur vattnet än på långgrunda Äspet.


Kommentarer
Skicka en kommentar