Vecka 32: Långt och trångt

11 mil fick jag köra för att rapportera i P4 Blekinge om den förtjusande stadsteatern i den lilla idyllen Kristianopel, så långt österut man kan komma i landskapet.

Sista kvällen i stugan nere vid Äspetstranden gick jag och Jenny ned till havet och skålade för sommaren.

 Helt ensamma var vi vid Hanöbukten, trots att det var hur vackert som helst.

 

  Varje kväll gick vi några hundra meter bort på Stubbagatan och betjänade grannarna/vännernas eleganta katt Zita.

 Här har just förpassats till sin egen lilla sommarstuga. Kanske inte så tacksam som hon borde vara.

Men Kristianopel, alltså. Denna vackra augustikväll hade 150 betalande åskådare samlats för att se den dramatiserade historielektionen.

 Kristianopels uppgång och fall. Väldigt vackert och roligt.

 Succé för dramatiserade stadsvandringen: ”Tårögd av glädje” - P4 Blekinge | Sveriges Radio

 Och trängsel verkade ingen frukta. Inga två meter här inte!

 Så kultur, liten och stor. 

 I Åhusparkens rotunda dansades det en kväll när jag hade vägarna förbi.

 Malmöfestivalen kom jag dock aldrig till. Om det varit möjligt hade jag förstås åkt och tittat på gruppen med detta fantasieggande namn.

Under månen i natt (som allas vår Uffe döpte om "Vagabond moon" till) fotograferade jag min älskling en sen kväll då jordens drabant lyste osannolikt stor på himlen och skapade en fantastisk mångata ända in till stranden.

 Veckan avslutades med två riktigt tidiga uppstigningar. Då hördes jag i radioapparater över hela Skåne, om nu någon sådana var påslagen.

 Och därmed hade jag yrkesarbetat för Sveriges Radio alla sju dagar den veckan.

 (Spoiler alert!) Så jag tog ledigt på måndagen. Mer om det nästa vecka.