Vecka 29: I vimlet

Oväntat avbrott! Mitt i P4 Extras sändning från Göteborg tvingas programledaren (i hatt) lämna studion och tillsammans med alla andra i radio/TV-huset otåligt vänta på återsamlingsplatsen.

Oj! Full fart och fullt upp för stackars mig mitt i sommaren, där jag tillbringade vecka 29 dels i Göteborg (Gothia Cup) och dels i Åhus (beachhandboll), snacka om vimmel!

Dessutom fick vi kärt besök av Jennys kusinbarn Sabina, som hon inte träffat på sådär 40 år, och hennes dotter Freja.

 Här besöker gästerna stugan i Äspet, väldigt annorlunda mot under Sabinas förra besök på 1980-talet.

Fullsatt var det också på stranden i Äspet, eftersom det äntligen var badbart.

 Efter en del ganska plågsamma snabba dopp i runt +15 tidigare i sommar kunde man nu njuta ute i vattnet (+22) länga, länge, länge.

 Särskilt då, förstås, Jonatan - vattendjur som han är.

Min fredag (18 juli) var hektisk: först sommarens sista P4 Extra, en sändning som blev mer dramatisk än jag hade kunnat föreställa mig, när Erik Blix och alla andra tvingades utrymma radiohuset mitt i sändningen, eftersom det tycktes brinna på taket.

 Mirakulöst lyckades kollegorna i Stockholm ta över sändningen, innan vi åter fick gå in i radiohuset och sända ut de sista 20 minuterna.

 Här rapporterar Erik från fältet om vad som just då hände i det göteborgska radiohuset (som inte brann, inte på riktigt.)

Göteborg har inte bara spårvagnar. Staden har färjor också. Från Stenpiren avgår en gratisfärja till Lundbykaj, som jag åkte en massa gånger, överfarten tar bara fyra-fem minuter. Och är som sagt gratis, i motsats till buss 16 som är alternativet. Den kostar 37 kronor och tar mycket längre tid, speciellt om det skulle råka bli broöppning.

Och så roade jag mig tillsammans med gamla vännen Carin, vi har känt varann sedan hösten 1969, bland annat såg vi en hel del em-fotboll, både hemma hos henne och på krogen.

 Men eftersom Gothia Cup pågick i stan, så fanns det också gott om livs levande fotboll att beskåda också.

 Vi hann också gå på indisk restaurang. Den här lilla syltan låg bara några hundra meter från hennes hem (precis som krogarna där vi såg fotboll) - fördelen med att ha en lägenhet så centralt i en storstad.

(Det finns också nackdelar,) 

Samtidigt i Åhus. I min hemort vimlade det av handbollsspelare, man såg dem (och deras entourage) överallt: i bilar som köade ut och in ur byn, i livsmedelsbutikerna, på restaurangerna, på gångbanorna - men framför allt förstås nere vid Täppetstranden där alla matcher spelas och ett helt litet köp- och matcentrum växer upp dom här veckorna.

 Efter så många dagar i vimlet så blir man förstås vimmelkantig.