Vecka 27: Andra sidan, är ni klara?



 En vecka lever vi på Andra Sidan. De rikas sida av ån. Dvs: vi byter vårt hus mot stugan.
 Det är inte finare. Men det är närmare havet.
 Det Iskalla Havet.

 Tisdag och onsdag är det nästan så varmt i vattnet på Äspet att det nästan är njutbart att bada.
 Det firar vi med att äta middag på Äspets Rökeri.
 Därifrån kan man se andra sidan av ån. Den fattiga sidan. Där vi bor.
 Och vår katt.

Vi hinner också med en tur till Tormestorp. Det är där våra vänner i familjen Larsson bor.
 Därifrån är det mycket längre till havet. Men desto närmare till Finjasjön, Hässleholms stolthet. 
 Och ännu närmare till Södra Stambanan. Ljudet därifrån påminner ständigt om att det finns En Värld Därute.
 Sätter man sig på ett tåg från Hässleholms C kan man vara i denna värld inom kort.

Ja, vår katt alltså. Hon bor på Den Fattiga Sidan av Byn.

 Men hon led ingen nöd. Två gånger om dagen cyklade jag hem till henne, låste upp dörren och fyllde på hennes matskål.
 Och så gick hon ut, och sedan gick hon in, men därpå gick hon - för säkerhets skull - ut igen.

Bilden: Utsikt från bron över ån. En självklar syn varje morgon och kväll, på våg till och från Andra Sidan.
 Och: ja, vi var klara.

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

19 mars 2025: Femårsjubileum

Bild
 19 mars 2025, som just slagit över till eftermiddag, sitter jag vid köksbordet och äter en halv semla, som jag köpte för halva priset i förrgår, och dricker uppvärmt kaffe från i går.  På köksbordet ligger ett tiotal cd-skivor med Kent, den som just nu snurrar är Hagnesta Hill från 1999. (Vilken är egentligen gruppens bästa låt? Är det - som DN - hävdar 747? Tveksam. Men jag är verkligen ingen expert.)  I övermorgon fyller min lilla gumma, dvs min mellandotter, 40. I motsats till vid sitt bröllop får hon denna gång bjuda gäster, så många hon vill.  Dagen är som gjord för retrospekt.     Jag ska inte bli långrandig. Jag nöjer mig med att konstatera att jag, och alla jag känner, överlevde denna pandemi. Kanske tur, kanske skicklighet, kanske lite av varje. För 100 år sedan gick det inte lika bra för min danska farfar, 1920 gick han ur tiden, i den pandemins andra våg (spanska sjukan), turligt nog hann han träffa min farmor, betydligt yngre, på en restaurang...
Läs mer

Vecka 18: Genom ett blågult land

Bild
När jag på tisdagen den 29 april kör mellan Kristianstad och Lönsboda så är vägen till en början insvept i gult. Rapsfälten står i sina klaraste färger på båda sidor. Lite senare, när jag kommer upp i göingeskogarna, upphör det och i stället omges vägen av grönt. Det är mycket fotboll just nu. På lördagen är vi i Hässleholm och ser Jacks lag, Åhus HBK, besegra Trepca i division 4.   Jack sitter på avbytarbänken, men släpps aldrig in på plan. Men vi fröjdas ändå åt lagets första seger den här säsongen i seriespelet. Dagen därpå får vi skjuts till Strandvallen i Hällevik av kompisen Peter. Vi ser Mjällby slå IFK Göteborg med 1-0 och gå upp i allsvensk serieledning.  Det är, så vitt jag vet, första gången blekingelaget ligger överst i den svenska fotbollen. Det råkar vara min födelsedag på lördagen. En av presenterna är denna regnmätare som kommer till användning omgående, eftersom det regnar under natten mellan lördag och söndag.  Lite av en sensation, det har nämligen inte...
Läs mer

Vecka 11: Plötsligt (lysergic acid diethylamide)

Bild
  Som ett lyckligt brudpar kommer dom farande, Jimmie och Simona, plötsligt är allt gammalt groll glömt. Nu är de redo att gå till prästen.   Det blir nog emellertid inte fru Kristersson. Hon är redan bokad.  Bröllopsgåvor har de också fixat själva, de unga tu. Fast räkningen får någon annan ta hand om.  En dos LSD räcker långt.  I vår lilla värld är däremot det mesta sig likt. Jag och Jenny tar en sväng till vår favoritbänk i världen , den vid Snickarhaken.  Stormen Babet för några år sedan var inte nådig mot den här kusten. Även bänken rycktes upp med rötterna, liksom den jord den stod planterad i. Nu finns den på en annan plats i närheten. Det duger det också, för en fika med bästa havsutsikt. Facebooks minnen påminner om en annan tid. Pandemin. Och nu har det gått fyra år sedan Mäster Anders kastade in handduken.  På fredagskvällen var det familjefest på Furehov. Åhus HBK mötte Kiaby, i hemmalaget fanns en Sandgren på plan och en på bänken och i bo...
Läs mer