Vecka 21: Fotboll - nära och fjärran
Regnet öser ner över fotbollsarenan i Älmhult. Men tappra åskådare (med paraplyer) och spelare (utan) trotsar vädret när hemmalaget, serieledarna, möter juniorerna från Åhus. Gräsmattan är mot slutet halare än en ishockeyrink.
Dagen innan jublar 80.000 (eller i alla fall drygt hälften) på Wembley, där solen skiner över Sunderland, när laget oväntat och oförtjänt vinner play-offen mot Sheffield U och tar steget upp i Premier League för första gången på åtta år. Sunderland ´til I die!
Någon trängsel uppstod aldrig runt planen.
Lite mer människor mötte jag under en snabb exkursion till västra Skåne på tisdagen 20 maj.
Min vän Ann deltog i en presentation av hennes och Per Hägreds bok om 60-talets Malmö. I Hägreds frånvaro (pga sjukdom) kidnappades det hela dock av bokens förläggare och det blev inte lika kul.
Eftersom jag också tittade in hos dottern och barnbarnen utanför Lund och på SR Malmö, så blev det en hel del tågåkande.
Fotboll igen, denna gång i Kiaby: hemmalaget tog hem en värdefull seger i i derbyt mot Balsby inför en del åskådare, några av dem kusiner till mina barn.
Tidig torsdag morgon i Tivoliparken. Det är dags för en lång dagstur, fram och tillbaka till Göteborg med sju timmars umgänge med släkt och vänner.
Det blev fler stopp i Lund än jag hade räknat med. På hemvägen var jag där två gånger, sedan jag blivit tvungen att lägga om mina resplaner (på grund av olycka i Höör).
Jag hann dock umgås med storebror i tre-fyra timmar, inklusive lunch på vietnamesiskt hak och två omgångar kaffe.
Stort och smått avhandlades.
Därefter vännen Carin (och hennes tre barndoms/ungdomsvänner) och bäste vännens dotter Julia.
Medan regnet föll över Göteborg. Som sig bör.
Och så slutade denna vecka alltså med ett nederlag i Älmhult. Hemmasegern var inte välförtjänt. Bortalaget var bättre, men lyckades inte spräcka nollan. Så kan det gå i fotboll.
Kommentarer
Skicka en kommentar