Vecka 52: And in the end
Året rusar mot sitt slut. När söndagen, femte advent kommer, är det redan 29 december.
23 december, måndag, dagen före julafton, jobbar jag. Speciellt mycket blir inte gjort.
Snart är det 2025, och vad ska vi göra åt den saken, tycker ni?
Julveckan i Åhus är väldigt stilla. Vi är alla förkylda och undviker därför kontakt med andra människor.
Men en och annan promenad är ju ändå befogad.
23 december, måndag, dagen före julafton, jobbar jag. Speciellt mycket blir inte gjort.
Men jag cyklar till Rådhus Skåne och intervjuar den här kvinnan om Jubileumsboken som Kristianstad kommun tryckt upp i 750 exemplar och nu skänker bort till de invånare som frågar först.
Jag är en av dem.
Och så här ser julgranen ut. Ovanligt kort för att vara i vårt hem, där det är högt i tak.
Och så här ser julgranen ut. Ovanligt kort för att vara i vårt hem, där det är högt i tak.
Men den är fin.
På juldagen jobbar min älskling, tillsammans med det här gänget. Inget särskilt händer.
På juldagen jobbar min älskling, tillsammans med det här gänget. Inget särskilt händer.
Men hon får förstås chansen att sända ut min egen uppföljning på nyheten om den farliga ättikan.
Det inslaget, som ändes på julafton, vållade vrede i hela Sverige. Massor av människor tyckte att det var det dummaste dom hört.
Så det kanske kan betecknas som en framgång. Herostratisk.
Äspetstranden och Hanöbukten kan man förstås också besöka. Utsikten är vacker i alla väder.
Äspetstranden och Hanöbukten kan man förstås också besöka. Utsikten är vacker i alla väder.
Fast den här julen bjöds det nästan bara på en sort. Milt och grått.



Kommentarer
Skicka en kommentar