Vecka 3: Att inte tappa taget

Julblommorna är som vackrast en bit in på det nya året. Det gäller att hålla ut, orka och inte tappa taget.

 Det är inte lätt att hitta ljus i andra änden, ja, till och med svårt att hitta tunnelns hitre ände, så här i de dagar i januari som luttrade föregångare döpte till oxveckorna.

 Några oxar syns inte heller till.

 Då får man trösta sig med vad som bjuds. Man tager vad man haver, som Kajsa Warg gjorde gällande.

 Som en extrapris-amaryllis som plötsligt slår ut och förbluffar mörkret med sina färger.

 Eller en fantastisk solskensdag på Äspet som oväntat lyser upp ens inre. 

 Eller en sväng till Yngsjö.  Där härskar stillheten, så långt från sommarens liv och kiv, solskensdrömmar och undervattensströmmar.

 Och LotteriBoden är stängd. Här lockar inga vinster förrän den varma årstiden är tillbaka.

På fredagen får jag nöjet att sällskapa med två av barnbarnen i deras hem i Lund. Kanske är det de som tar hand om mig.

 (Och den där mobiltelefonen... Nej, den använder han egentligen inte denna spelfria dag.)

 Och i Malmö hälsar jag på hemma hos Ann, som jag nu känt i 52 år.

 Still going strong.

 Kaffe och (2 x ½) kanelbullar stod på agendan. Samt två böcker, vännen är numera författare.

På Malmö C skyndar många, mot mål när och fjärran. Själv är jag på väg till en ukrainsk restaurang, bara ett stenkast från saluhallen (men ändå förunderligt svår att hitta), för ett samtal om den tid vi lever i och det yrke som jag och min lunchkompanjon ändå försöker trivas med.

 Fotboll kan spelas i alla väder. Denna fuktiga kyliga kväll i Skåne är inget undantag.

 Men det gäller att hålla ut, stå ut, hålla ihop - och inte tappa taget.