Vecka 46: Ur led är tiden

Det är konstigt att möta en semla i Tempo-butiken i Jönköping den 12 november. Hur led är tiden egentligen?

 Det känns i alla fall fel.

Dyra är dom också.

 Och dagen innan, en tidig måndagsmorgon, blir jag sittande hos Pressbyrån på Hässleholms C.

 Öresundståget hade blivit stående tio minuter utanför stan och försenat min resa till Jönköping.

 Det firande jag med att dricka kaffe och läsa i Curtis Sittenfelds fantasifulla "Rodham".

Har denna folksamling något med pandemin att göra? Självfallet inte! Väldigt få saker förknippas just nu med den tiden och den sjukan.

 Bilden tog jag för att jag en kort stund trodde (nästan) att de stod och väntade på att få köpa alkohol, eftersom klockan strax skulle bli tio.

För just där fanns en gång i tiden Jönköpings ena systembutik.

 Fast nu är det tydligen någon sorts myndighets- eller kommunal inrättning. Som öppnar tio!

 Om det är något som många minns med A6 är det att där en gång i tiden fanns ett regemente med samma namn.

 (Smålands ArtReg, som jag många gånger icke-roat mina döttrar med att översätta som "artikelregister").

 Men nu är denna uråldriga kunskap som bortblåst. Vilket en 33-årig arbetskamrat bevisade genom att säga:

 - Jaså! Var det militära aktiviteter där en gång i tiden?

Försenad på tisdagskvällen gick jag en runda i den ort som kallar sig "Toppstaden på Höglandet" men jag en gång i tiden ville döpa till "Gangster-Nässjö".

 Minnen fanns det gott om, men få av dem kommer från Hotell Högland.

 Och så sprang jag - förstås! En sväng till Åhusbryggan och tillbaka. Det är aldrig fel!

 Men fort går det inte. Nuförtiden. Undrar om jag börjar bli gammal. 

 Ur led är tiden.