Vecka 44: Månadsskifte i vimlet

 

November är månaden då mitt äldsta barn fyller 43 och mitt yngsta 14.

 På söndagen tog vi en promenad på Äspet tillsammans, och förstås Lottas son och Jonatans mamma.

Solen sken ned på detta i all välvilja. 

På fredagen var vi fem personer som åt middag på vårt stamställe Åmund för att fira 14-åringen.

 Och på söndagen åkte tre av oss till kyrkogårdens minneslund för att tänka på några av våra döda.

 Många ljus glimmade i mörkret.

I Jönköping under två dagar fick jag jobba som flygande reporter på eftermiddagen tillsammans med programledare Sanna Hermansson.

  

 Hästlovet skrev man vitsigt uppe på Elmia, eftersom där pågick Jönköping Horse Show.

 Ett av Sveriges största evenemang inom ridsporten.

 Och det var bara en av en myriad platser jag besökte.

Radiohuset på Väster är det tredje Radio Jönköping som jag jobbat på. Det är ett vackert hus och en på många sätt bra arbetsplats.

Wanås är vårt klassiska utflyktsmål på höstlovet. Ett toppenställe, som illustreras av Jack som ställt sig längst upp på pyramiden.

Här finns många vackra och roliga syner och ett antal mycket fantasieggande konstverk, som i många fall både stora och små kan klättra på eller spela musik på, till exempel.

Och så kan man skriva sin önskan och hänga upp den i Yoko Onos önsketrä.

The sky is the limit.

 Och om ens önskan går i uppfyllelse? Det beror kanske på kontexten... Om det var en realistisk förhoppning eller bara en galen dröm.

 Det visade sig inte ens vara en galen dröm. Utan en mardröm.

 Så kan det gå.