Vecka 35: Fotbollens Framtid

Åhus nummer 14 får äntligen springa in på plan. 30 sekunder senare blåser domaren i pipan. Matchen är över och ÅHBK har vunnit med 3-1. På nästa bild är han nummer 17, lagkapten och spelar hela matchen.

Ena dagen nummer 17 och 90 minuter, nästa dag nummer 14 och en halv minut. Så olika kan fotbollslivet vara för en 16-årig rookie.

 Men så länge man inte ger tappt eller tappar hoppet, så går det ändå långsamt framåt och uppåt.

Samtidigt, i Hanöbukten: efter en sommar då västvinden envist byggt upp en stålband av iskallt vatten från Blekinge efter stränderna i östra Skåne, börjar västan till sist tappa greppet.

 Men badbilderna här är bara en försmak på vad som komma skall nästa vecka när septembersolen till sist tar kommandot och vattnet börjar bli njutbart.

 Nästa bild: om man inte vill bada, kan man ju ändå njuta av utsikten från fortet i strandkanten, där någon ställt ett bord och fyra stolar.

 Därifrån ser man ända till Stenhuvud och förbi.

Unforgotten: pandemin må vara över, men spåren finns kvar. 

 "Det är inte ens fem år sedan jag låg på en madrass i vardagsrummet och hostade lungorna ur mig. Övervåningen var under renovering. Möblerna stod staplade i vardagsrummet. Allt som inte var inplastat täcktes av byggdamm. Jag var i sluttampen av en AT-tjänstgöring och placerad på en vårdcentral.

 Några veckor tidigare hade det börjat komma rapporter om en ny smitta i Wuhan. På internet spreds filmer med sköterskor i gasmasker som släpade döda på lakan. Oj, sade vi lättsinnigt på morgonmötet, hoppas den inte kommer hit, då blir det kaos. En farsot, skrev Camus, går över människans mått. Alltså säger man sig att farsoten är overklig, den är en ond dröm som går över."

 Skriver Anna Grönlund på DN Debatt

Sista veckan i augusti: jag och Jenny i samma studio. Ingen vet när det händer nästa gång.