Vecka 31: I radiohusets dunkla vrår

Denna korridor gick jag, och vid några få tillfällen: sprang, gång på gång, fram och tillbaka, de tre sista kvällarna i juli. Mycket sällan mötte man någon annan.
 

 Åhus. Den vackraste platsen. Rätt ställe att vara mitt i sommaren.

 Ändå valde jag att åka därifrån tidigt på måndagsmorgonen för att inte återvända förrän på torsdag förmiddag.

 Det som lockade var huvudstaden, några roliga kvällar på Ekot och besök hos två barn och tre barnbarn.

 Väl hemkommen avslutade jag veckan med att titta på äldste sonens första match i ÅHBKs representationslag. Låt gå att det var en vänskapsmatch, att åtskilliga ordinarie saknades och att han bara spelade de sista 20 minuterna. Det var ändå en rolig upplevelse, både för nr 25 och hans föräldrar.

 För tre år sedan var detta verkligen en coronablogg och pandemin rasade för fullt, eller, nja, fortfarande.

 Då skrev jag så här på Facebook, 3 augusti 2021.

 Tåget från Stockholm tidigt på torsdag morgon: inte fullt men gott om passagerare i alla fall. Somliga pratade onödigt mycket, med tanke på att klockan var 5.20.

 The Sarah moment. Förbluffat ser jag och kollegan från Radiosporten i studio 24 hur den svenska mirakelsimmaren tar ett remarkabelt OS-guld på 100 meter fritt.

Två barnbarn och en svärson. Dottersonen övar målskytte (framgångsrikt!) på sin far, och dotterdottern vill gärna hjälpa till. Rena rama livsfaran!

Sommar i Tanto. Som vanligt när jag besöker mitt "hotell" vid Hornstull tar jag några svängar ner till Tantolunden.

 Min gode vän och radiokollega var dock inte hemma i sin kolonistuga.

 Yngste dottersonen tittar förskräckt och förtjust på vattenspridaren på familjens nya gräsmatta utanför det fina hus dom just flyttat in i, i Stockholms södra förorter.

 Att jobba på Ekot är nästan alltid kul och stimulerande, inte minst dessa veckor, när uppdraget är att servera P4-lyssnarna åtta sändningar med senaste nytt varje kväll, ca 90 sekunder långa och vid de mest oregelbundna klockslag som tänkas kan.

 Bara en gång hamnade jag och Radiosporten i luven på varandra, när de under 40 minuter vägrade släppa in nyhetsuppdateringen, eftersom de inte ville missa intervjun med Guld-Sarah, en intervju som lät vänta på sig...

 (Alla världens mediebolag ville också ha någon minut med supersvenskan.)

Tåget till Stockholm. Båda resorna gick - trots all befogad kritik mot trafikverket och SJ - gick som på räls, som tåget. Ankomst före tidtabell.