Vecka 21: Blåsigt i Blekinge

En blåsig vecka i sanning. Vindarna tog tag när jag promenerade på en av Karlskronas gator.

 Tidigt på tisdag morgon tar jag bussen till Kristianstad och därifrån tåget till Karlskrona. Uppdraget är att förmedla lokala nyheter till radiolyssnarna i Blekinge, medan kanalens ordinarie person konfererar i en annan del av radiostationen.

 Det går ganska bra.

 Inget handlar om covid eller pandemin. Men dagen därpå, när jag jobbar dubbla pass i Kristianstad, stöter jag faktiskt på en sådan nyhet. Om simkunnighet.

 Under måndagens utflykt till Långebro för blandad shopping möter jag också ett litet minne av den tid då vi uppmanades att hålla avstånd. Idag tycks ingen bry sig om, eller ens notera, det lilla anslaget.

 Bara jag alltså.

 Tillbaka till Karlskrona. Jag tillbringade ganska exakt åtta timmar i P4 Blekinges korridorer medan jag bjöd lyssnarna på ett tiotal nyhetsuppdateringar.

  Några av dem tillsammans med Conny Emmelin, radiobekant sedan åratal.

Dagen därpå jobbade jag dubbla pass: först på morgonen, det var där jag stötte på och även vidareförmedlade P4 Malmöhus inslag om hur pandemin drabbat simkunnigheten och att det inte var så lätt att komma ikapp.

 Sedan blev det kväll och då vände jag tillbaka för att vara kvällsredaktör. En ganska händelselös onsdagskväll, skulle jag vilja säga, utom i Ystad: Där var det handbollsdramatik när hemmalaget utjämnade till 1-1 i SM-finalen mot Sävehof.

 På Åhus himmel: ett mäktigt moln framför en färgglad ljusstrimma förebådar nattens snara ankomst.

 

 Överraskande på åhusbryggan, dit jag sprang på en sedvanlig löprunda: Två övergivna/tappade skor. Man undrar vad som hände sedan med fötterna.

 Facebook kastar oss fyra år tillbaka i tiden: mitt under brinnande pandemi.

 Bilden från caféet är tagen under en söndagsutflykt med fika på Byvägen som finns på Österlen.

 Jag tycker inte fikagästerna verkar hålla avstånd, uppenbarligen var de malmöbor som gjort en turisttur österut inte särskilt rädda för att smitta eller smittas.

 Bilden under är däremot dödligt allvarlig: USA hade just noterat 100.000 döda på grund av pandemin. Tusen av namnen fick plats på New York Times förstasida.

 Föga anade man - eller gjorde man? - att de döda snart skulle räknas i miljoner.

Spårspring. Jag tar en promenad på järnvägsspåren, en sådan som man verkligen inte ska våga sig på. Speciellt farligt är det dock inte eftersom tågen på just detta spår är lätt räknade.

 Snarare för bilden tankarna till en framtid då civilisationen dukat under, om det nu är på grund av pandemi eller klimatförändringar, och tågtrafik bara är ett lyckligt minne.

 (Vi såg förresten netflixfilmen "Leave the world behind" häromdan, den utspelar sig i en tänkt nära framtid då samhällsbygget störtar samman, och inget längre är "normalt".)

Samtidigt i Europa: vallokalerna öppnar, och onsdag klockan 8 kan man förtidsrösta på många ställen i Skåne. Detta lämnar jag ganska mycket utrymme för i de lokala nyheterna och morgonprogrammet i P4 Kristianstad, där jag och Matilda huserar medan de ordinarie radiorösterna satt någonstans och pratade om nya rutiner i förändrat läge.

 Och hemma breder tomaterna ut sig. Apropå just radioröster, detta ämne, hur tomatplantorna invaderar hemmets fönster, har min älskling berättat om i radio tidigare under våren.

Här är hon! På söndagen var det fotboll igen, ÅHBK besegrade Rosengård med 2-0, och nummer 12 gjorde mycket bra ifrån sig. Hans föräldrar bevakade det hela från kiosken, där besökarna - inte särskilt talrika, men viss trängsel uppstod ändå här och där, inte minst i kioskkön - kunde stilla sitt fika- och sötsug.