Vecka 11: Faran inte över. Det är den aldrig.


Strandvägen i Stockholm 12 mars 2024: Här är det tydligen fortfarande pandemi.

Jag har verkligen promenerat den här vägen i Stockholm ofta de senaste sex åren.
 Det överraskar mig att man fortfarande ska hålla avstånd här. Fast samtidigt är det ett fint minne. Och en påminnelse. Är är faran inte över.
 Det är den aldrig.

 Minimalt avstånd är det däremot mellan de 10.000-tals människor som trängs i fullsatta arenor där Taylor Swifts turné drar fram.
 Den kan man nu avnjuta - eller vilket ord som nu passar bäst - på Disney. Jag tycker det (oftast) är väldigt bra.
 I soffan kan man hålla avstånd. Eller inte.

På söndagen, 17 mars alltså, sken solen löftesrikt och himlen var oändligt blå och tävlade med havet om vem som var bäst på den kulören.
 Många vandrade på Äspetstranden. Men trångt var det inte.
 Om ni undrade. Det gjorde ni inte.


Slottsvallen är ett ståtligt namn på fotbollsarenan i Ovesholm.
 Där spelade äldste sonen söndagens andra match.
 Bilden därunder är dock från matchen före, några timmar tidigare samma dag.
 Det var ont om folk, många spelare borta. Det märktes på resultaten.

Tillbaka till Stockholm.
 Och en upplevelse som man gärna avstår från men som jag ändå frivilligt utsatte mig för på torsdag eftermiddag.
 En fullsatt tunnelbanevagn.
 Pandemi eller inte pandemi, det är ändå inte mysigt.
 Jag försökte instinktivt hålla andan hela vägen från Slussen till Sockenplan.
 Det gick inte så bra.

Tillbaka ännu längre, till 2024: 
 Då kunde man skriva så här om myndigheternas oförmåga, världens länders oförmåga, och ironisera om hur denna var ännu större beträffande den ännu större krisen.

 Och ännu längre tillbaka: 1957.

Då var det ingen pandemi. Men epidemier fick mänskligheten då och då utstå.
 Och scharlakansfeber fanns det ännu inget vaccin mot. Barn som smittades spärrades i stället in på speciella sjukhus.
 Den tidens lockdown. Även om ingen ännu kunde det ordet, eller anade vad som skulle drabba oss alla, drygt 60 år senare.
 Vi ser rätt glada ut. Fast det är missvisande. Beror säkert på besökarna utanför, de som tog detta fotografi.

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

19 mars 2025: Femårsjubileum

Bild
 19 mars 2025, som just slagit över till eftermiddag, sitter jag vid köksbordet och äter en halv semla, som jag köpte för halva priset i förrgår, och dricker uppvärmt kaffe från i går.  På köksbordet ligger ett tiotal cd-skivor med Kent, den som just nu snurrar är Hagnesta Hill från 1999. (Vilken är egentligen gruppens bästa låt? Är det - som DN - hävdar 747? Tveksam. Men jag är verkligen ingen expert.)  I övermorgon fyller min lilla gumma, dvs min mellandotter, 40. I motsats till vid sitt bröllop får hon denna gång bjuda gäster, så många hon vill.  Dagen är som gjord för retrospekt.     Jag ska inte bli långrandig. Jag nöjer mig med att konstatera att jag, och alla jag känner, överlevde denna pandemi. Kanske tur, kanske skicklighet, kanske lite av varje. För 100 år sedan gick det inte lika bra för min danska farfar, 1920 gick han ur tiden, i den pandemins andra våg (spanska sjukan), turligt nog hann han träffa min farmor, betydligt yngre, på en restaurang...
Läs mer

Vecka 18: Genom ett blågult land

Bild
När jag på tisdagen den 29 april kör mellan Kristianstad och Lönsboda så är vägen till en början insvept i gult. Rapsfälten står i sina klaraste färger på båda sidor. Lite senare, när jag kommer upp i göingeskogarna, upphör det och i stället omges vägen av grönt. Det är mycket fotboll just nu. På lördagen är vi i Hässleholm och ser Jacks lag, Åhus HBK, besegra Trepca i division 4.   Jack sitter på avbytarbänken, men släpps aldrig in på plan. Men vi fröjdas ändå åt lagets första seger den här säsongen i seriespelet. Dagen därpå får vi skjuts till Strandvallen i Hällevik av kompisen Peter. Vi ser Mjällby slå IFK Göteborg med 1-0 och gå upp i allsvensk serieledning.  Det är, så vitt jag vet, första gången blekingelaget ligger överst i den svenska fotbollen. Det råkar vara min födelsedag på lördagen. En av presenterna är denna regnmätare som kommer till användning omgående, eftersom det regnar under natten mellan lördag och söndag.  Lite av en sensation, det har nämligen inte...
Läs mer

Vecka 11: Plötsligt (lysergic acid diethylamide)

Bild
  Som ett lyckligt brudpar kommer dom farande, Jimmie och Simona, plötsligt är allt gammalt groll glömt. Nu är de redo att gå till prästen.   Det blir nog emellertid inte fru Kristersson. Hon är redan bokad.  Bröllopsgåvor har de också fixat själva, de unga tu. Fast räkningen får någon annan ta hand om.  En dos LSD räcker långt.  I vår lilla värld är däremot det mesta sig likt. Jag och Jenny tar en sväng till vår favoritbänk i världen , den vid Snickarhaken.  Stormen Babet för några år sedan var inte nådig mot den här kusten. Även bänken rycktes upp med rötterna, liksom den jord den stod planterad i. Nu finns den på en annan plats i närheten. Det duger det också, för en fika med bästa havsutsikt. Facebooks minnen påminner om en annan tid. Pandemin. Och nu har det gått fyra år sedan Mäster Anders kastade in handduken.  På fredagskvällen var det familjefest på Furehov. Åhus HBK mötte Kiaby, i hemmalaget fanns en Sandgren på plan och en på bänken och i bo...
Läs mer