18 mars 2023: Nedräkning, closure

 Det här skrev jag på facebook för tre år sedan. Då visste jag inte att jag dagen därpå skulle inleda detta dagliga skrivande och hålla på med det i 1100 avsnitt, i tre år. Mjölet och jästen var en av de första konstiga sakerna som jag skrev om.

Minns ni, idag 18 mars 2023, samma datum för tre år sedan, 2020?

 Visst är det svårt!

 Men den eviga skvallerbyttan Facebook har inte glömt. Med dess hjälp kommer man ihåg både det ena och det andra från 18 mars 2020.

 Det var så mycket, så mycket, som inte var som vanligt, och det kändes som det mesta skulle förändras ännu mer, och ännu längre.

 Så blev det ju också.

 Men nu, 18 mars 2023, har det mesta börjat återgå till det som vi kallade "normalt" förr i tiden.

 Har vi lärt oss något? Har världen, mänskligheten blivit bättre? 

 Det kan man hoppas. 




 Snart, snart ska jag avsluta den här coronadagboken. Eller pausa den. Vilket det blir, kommer att avgöras av omständigheterna.
 Om något avgörande förändras, om något viktigt bör sägas eller dokumenteras, så kommer den kanske att få ett nytt utbrott.

 Förstasidorna får avrunda denna text från lördagen den 18 mars 2023. De innehåller två personer, som - på gott och ont - tagit mycket plats på sistone.
 PUTIN, DEN BLODIGA BÖDELN och AGNES, DEN ORÄDDA (och gärna provocerade) TANTEN.
 Har vi lärt oss något av dem? Det tror jag.

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

19 mars 2025: Femårsjubileum

Bild
 19 mars 2025, som just slagit över till eftermiddag, sitter jag vid köksbordet och äter en halv semla, som jag köpte för halva priset i förrgår, och dricker uppvärmt kaffe från i går.  På köksbordet ligger ett tiotal cd-skivor med Kent, den som just nu snurrar är Hagnesta Hill från 1999. (Vilken är egentligen gruppens bästa låt? Är det - som DN - hävdar 747? Tveksam. Men jag är verkligen ingen expert.)  I övermorgon fyller min lilla gumma, dvs min mellandotter, 40. I motsats till vid sitt bröllop får hon denna gång bjuda gäster, så många hon vill.  Dagen är som gjord för retrospekt.     Jag ska inte bli långrandig. Jag nöjer mig med att konstatera att jag, och alla jag känner, överlevde denna pandemi. Kanske tur, kanske skicklighet, kanske lite av varje. För 100 år sedan gick det inte lika bra för min danska farfar, 1920 gick han ur tiden, i den pandemins andra våg (spanska sjukan), turligt nog hann han träffa min farmor, betydligt yngre, på en restaurang...
Läs mer

Vecka 18: Genom ett blågult land

Bild
När jag på tisdagen den 29 april kör mellan Kristianstad och Lönsboda så är vägen till en början insvept i gult. Rapsfälten står i sina klaraste färger på båda sidor. Lite senare, när jag kommer upp i göingeskogarna, upphör det och i stället omges vägen av grönt. Det är mycket fotboll just nu. På lördagen är vi i Hässleholm och ser Jacks lag, Åhus HBK, besegra Trepca i division 4.   Jack sitter på avbytarbänken, men släpps aldrig in på plan. Men vi fröjdas ändå åt lagets första seger den här säsongen i seriespelet. Dagen därpå får vi skjuts till Strandvallen i Hällevik av kompisen Peter. Vi ser Mjällby slå IFK Göteborg med 1-0 och gå upp i allsvensk serieledning.  Det är, så vitt jag vet, första gången blekingelaget ligger överst i den svenska fotbollen. Det råkar vara min födelsedag på lördagen. En av presenterna är denna regnmätare som kommer till användning omgående, eftersom det regnar under natten mellan lördag och söndag.  Lite av en sensation, det har nämligen inte...
Läs mer

Vecka 11: Plötsligt (lysergic acid diethylamide)

Bild
  Som ett lyckligt brudpar kommer dom farande, Jimmie och Simona, plötsligt är allt gammalt groll glömt. Nu är de redo att gå till prästen.   Det blir nog emellertid inte fru Kristersson. Hon är redan bokad.  Bröllopsgåvor har de också fixat själva, de unga tu. Fast räkningen får någon annan ta hand om.  En dos LSD räcker långt.  I vår lilla värld är däremot det mesta sig likt. Jag och Jenny tar en sväng till vår favoritbänk i världen , den vid Snickarhaken.  Stormen Babet för några år sedan var inte nådig mot den här kusten. Även bänken rycktes upp med rötterna, liksom den jord den stod planterad i. Nu finns den på en annan plats i närheten. Det duger det också, för en fika med bästa havsutsikt. Facebooks minnen påminner om en annan tid. Pandemin. Och nu har det gått fyra år sedan Mäster Anders kastade in handduken.  På fredagskvällen var det familjefest på Furehov. Åhus HBK mötte Kiaby, i hemmalaget fanns en Sandgren på plan och en på bänken och i bo...
Läs mer