27 oktober 2022: Döden talar med små bokstäver



 Förra torsdagen:20.562 döda, med covid, i Sverige.
 Denna torsdag: 20.659 döda.
 Det är 97 fler. Hört något om dem? Nä, det är ju ingen nyhet. Inte längre. Varje vecka dör det ett antal människor av covid-19, och vi kunde inte bry oss mindre.
 Och för all del, de flesta av dem hade säkert dött ändå. Om inte den här veckan, så nästa.
 För så är det ju: desto äldre vi blir, ju bräckligare blir vi. Och ju längre livet blir, ju mycket kortare är det som återstår.
 Rimligen.
 Om ni tittar på diagrammet här till, "tidsserier för Skåne", ser man ändå att den gröna stapeln (då och då) h a r varit högre än just nu.
 Döden talar med små bokstäver. Men hen tiger inte.

Ja, och de eviga (eller evinnerliga) förstasidorna, dom pratar med STORA bokstäver.
 SKRIKER UT
 SINA BUDSKAP, 
skulle man kunna säga.

 Idag handlar det tydligen, för ovanlighetens skull, om politik, skatter som sänks och upprorsmän/kvinnor som "bara vill gråta".
s

 Själv läser jag i det ljumma höstvädret på trädäcket, om 60-talets främsta upprorsman, vars främsta uppror riktades mot honom själv,
 ja,
 eller kanske snarare: bilden av honom själv.
 "The Spokesman For His Generation".

 Sedan hämtade jag yngste sonen i efter hans skoldag på Sånnaskolan, där man få många påminnelser om att Halloween nu är nära.

Till sist: gårdagens nykomling, mitt yngsta barnbarn, lilla nyfödda Elif och hennes mamma Lina.
 (Emre och Elif, namn som passar bra ihop.)
 Välkommen till världen!

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

19 mars 2025: Femårsjubileum

Bild
 19 mars 2025, som just slagit över till eftermiddag, sitter jag vid köksbordet och äter en halv semla, som jag köpte för halva priset i förrgår, och dricker uppvärmt kaffe från i går.  På köksbordet ligger ett tiotal cd-skivor med Kent, den som just nu snurrar är Hagnesta Hill från 1999. (Vilken är egentligen gruppens bästa låt? Är det - som DN - hävdar 747? Tveksam. Men jag är verkligen ingen expert.)  I övermorgon fyller min lilla gumma, dvs min mellandotter, 40. I motsats till vid sitt bröllop får hon denna gång bjuda gäster, så många hon vill.  Dagen är som gjord för retrospekt.     Jag ska inte bli långrandig. Jag nöjer mig med att konstatera att jag, och alla jag känner, överlevde denna pandemi. Kanske tur, kanske skicklighet, kanske lite av varje. För 100 år sedan gick det inte lika bra för min danska farfar, 1920 gick han ur tiden, i den pandemins andra våg (spanska sjukan), turligt nog hann han träffa min farmor, betydligt yngre, på en restaurang...
Läs mer

Vecka 18: Genom ett blågult land

Bild
När jag på tisdagen den 29 april kör mellan Kristianstad och Lönsboda så är vägen till en början insvept i gult. Rapsfälten står i sina klaraste färger på båda sidor. Lite senare, när jag kommer upp i göingeskogarna, upphör det och i stället omges vägen av grönt. Det är mycket fotboll just nu. På lördagen är vi i Hässleholm och ser Jacks lag, Åhus HBK, besegra Trepca i division 4.   Jack sitter på avbytarbänken, men släpps aldrig in på plan. Men vi fröjdas ändå åt lagets första seger den här säsongen i seriespelet. Dagen därpå får vi skjuts till Strandvallen i Hällevik av kompisen Peter. Vi ser Mjällby slå IFK Göteborg med 1-0 och gå upp i allsvensk serieledning.  Det är, så vitt jag vet, första gången blekingelaget ligger överst i den svenska fotbollen. Det råkar vara min födelsedag på lördagen. En av presenterna är denna regnmätare som kommer till användning omgående, eftersom det regnar under natten mellan lördag och söndag.  Lite av en sensation, det har nämligen inte...
Läs mer

Vecka 11: Plötsligt (lysergic acid diethylamide)

Bild
  Som ett lyckligt brudpar kommer dom farande, Jimmie och Simona, plötsligt är allt gammalt groll glömt. Nu är de redo att gå till prästen.   Det blir nog emellertid inte fru Kristersson. Hon är redan bokad.  Bröllopsgåvor har de också fixat själva, de unga tu. Fast räkningen får någon annan ta hand om.  En dos LSD räcker långt.  I vår lilla värld är däremot det mesta sig likt. Jag och Jenny tar en sväng till vår favoritbänk i världen , den vid Snickarhaken.  Stormen Babet för några år sedan var inte nådig mot den här kusten. Även bänken rycktes upp med rötterna, liksom den jord den stod planterad i. Nu finns den på en annan plats i närheten. Det duger det också, för en fika med bästa havsutsikt. Facebooks minnen påminner om en annan tid. Pandemin. Och nu har det gått fyra år sedan Mäster Anders kastade in handduken.  På fredagskvällen var det familjefest på Furehov. Åhus HBK mötte Kiaby, i hemmalaget fanns en Sandgren på plan och en på bänken och i bo...
Läs mer