21 september 2022: Kampen med postcovid

 Hemma med hysteriskt hostande yngste sonen - ingen vet om det skulle kunna vara nr 5 (om ni minns det alternativet), och ingen vill veta - läser jag på Twitter om skribenten Eric Luths postcovid.

 Eric väckte mitt intresse (och tillgivenhet) när han inledde en ledare i Jönköpings-Posten med att citera Smålands Folkbands örhänge "Husbåt på Vättern". Sedan dess följer jag honom på twitter.

 Eftersom jag har en bekant som lider av postcovid läste jag vidare med intresse. Det visade sig i tråden att andra kämpade med samma, fast sinsemellan olika, problem. Att postcovid verkligen är att ta på allvar.

 När den hostade sonen väl kommit iväg till skolan igen, planerar jag att ta ännu en "boost", det vill säga en påfyllning av covidvaccin.

 Samtidigt läser jag i samma ämne i Time om att "vi kanske till sist har fått ett övertag över covid-19".

 På förstasidorna: Riksbankens räntesmocka och Putins katastrofvecka.

 Ja, varför inte? 

Själv inledde jag dagen med en sedvanliga löprunda ner till åhusbryggan. Extra tändvätska innebar mitt besök hos sjukgymnasten i måndags. Hon menade att löpning är bland det bästa jag kan göra för min onda högeraxel.,.

 ...som - funderade jag helt plötsligt - skulle kunna vara ett utslag av postvaccin.

 För besvären har ju uppkommit sedan de satt fyra vaccinsprutor i den axeln. Eller... Nä, det var nog i själva verket vänster skuldra som vaccinerades.

 Lite paranoia, bara, förlåt.

Så här skrev Lennart Guldbrandsen som svar på Eric Luths tweet:

 "Fy, vilket jobbigt besked. Jag hoppas att det visar sig att sjukgymnasten överskattade svårigheterna, men jag fick 7 veckor med liknande problem som du och det var en av de värsta sakerna jag har varit med om. Ta hand om dig."