29 mars 2020: Tre skägg och jag
Klockan 05.30 på tisdagsmorgonen försöker jag och de skäggigare kollegorna se seriösa ut. Det är dags att ge lyssnarna en bild av vad som väntar.
Som för två år sedan, då jag publicerade dom här bilderna. Av pandemitomma centrum i världens stora städer och glasskön i lilla Åhus.
En kontrast som heter duga.
Vi vet väl fortfarande inte sanningen; var det lockdown som var rätt medicin, eller var det att nästan fortsätta som vanligt, fast (som det snart blev, även i Åhus) med avstånd?
Nu, 29 mars 2022, är situationen ändå en annan. Som framgått av våra bilder från Centralsjukhuset Kristianstad är inställningen till pandemin nu mera avspänd.
Visst bär somliga, inte minst personalen, munskydd - och visst ser de flesta till att hålla avstånd. Men rädslan för smittan är mindre.
Och för andra veckan i rad rapporterar Skåne noll patienter med covid-19 på intensivvården.
Ja, i Kristianstad finns överhuvud taget inga patienter på IVA.
Händer inte varje dag. Händer (egentligen) aldrig.
Själva tog vi ännu en sväng med pojken i rullstolen. Denna gång något längre: två varv runt kvarteret, förbi Cykel-Jocke.
I morgon kanske han till och med kommer till skolan. Eller inte.
Och, som av en händelse, så tyckte University of Maryland att det var dags att kolla hur jag hade det just nu, om jag rest med kollektivtrafik, hur många sovrum vi använder och hur många sprutor jag fått.
Jag blev så glad; varken jag eller pandemin var bortglömda.
Samtidigt i Kina. Miljontals invånare i Shanghai har försatts i lockdown.
The Chinese Flu!
Den östra delen av mångmiljonstaden stängs ned till på fredag, och då kommer turen i stället till västra Shanghai.
Så kan det gå.
Kommentarer
Skicka en kommentar