23 februari 2022: N ä s t a n inget stör idyllen


Solen glittrar i Helge Ås vatten. Ån står ovanligt högt just nu på grund av det envisa regnandet.

 Onsdagen mitt i sportlovet är ingen dramatisk dag. Det mest oväntade vi ser på vår promenad genom vår hemort är en kontroll, hängande mitt i Järnvägsgatan.
 Men en kontroll innebär inte en orientering. Inga orienterare syns så långt ögat når.
 Kanske har dom redan gått i mål.

 Just idag är det inget som påminner om att en pandemi härjar i landet. (Nästan inget. Kolla längst ned på sidan.)

 Men om man letar, hittar man. Längst ned på Kvällspostens förstasida, som jag hittar i Icabutiken, påminner en rubrik om att tiderna inte är normala. Nyheten är hämtad från andra sidan Öresund, där kurvan tydligen "knäckts" efter den danska återöppningen.
 Vi passerar också Åhus IP, där Åhus IF och Åhus FIK håller till. Ingen av de föreningarna är dock skyldiga till den här skylten, utan den har kommunen satt upp.
 Och budskapet är alltså att anläggningen är stängd. Och öppnar inte förrän nästa år. Vilket år det nu kan vara. Just nu 2023, gissar jag.

 Jonatan njuter av solen på en av de märkligt utformade bänkarna intill Helge Å.

 Att vi ändå går in i nya tider, eller kanske snarare: gamla tider, får man en påminnelse om på den här skylten nere vid ån.
 Där kan man läsa den här listan över alla roliga evenemang som arrangerats i Kristianstad under åren 1965-2018.
 "Och det kommer ännu mer..." lovar arrangörerna i Kristianstad.

 Fast vad då? 
 Det beskedet kommer tydligen senare.
Jag hinner också med en löprunda ned till Åhusbryggan. Den är tom, så här vid klockan 11 på en onsdag mitt i sportlovet. 
Till sist kommer jag ihåg: Det finns ett dödsur som obevekligt tickar på, oavsett hur fridfullt Åhus ter sig under detta sportlov. Det hittar man folkhälsoinstitutets hemsida.
 Antalet coviddöda i Sverige: I går 16.933. Idag 17.064. 17.000-vallen sprängd, inga rubriker om det. Och 131 nya dödsfall registrerade sedan i går.
 Vart är vi på väg?

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

19 mars 2025: Femårsjubileum

Bild
 19 mars 2025, som just slagit över till eftermiddag, sitter jag vid köksbordet och äter en halv semla, som jag köpte för halva priset i förrgår, och dricker uppvärmt kaffe från i går.  På köksbordet ligger ett tiotal cd-skivor med Kent, den som just nu snurrar är Hagnesta Hill från 1999. (Vilken är egentligen gruppens bästa låt? Är det - som DN - hävdar 747? Tveksam. Men jag är verkligen ingen expert.)  I övermorgon fyller min lilla gumma, dvs min mellandotter, 40. I motsats till vid sitt bröllop får hon denna gång bjuda gäster, så många hon vill.  Dagen är som gjord för retrospekt.     Jag ska inte bli långrandig. Jag nöjer mig med att konstatera att jag, och alla jag känner, överlevde denna pandemi. Kanske tur, kanske skicklighet, kanske lite av varje. För 100 år sedan gick det inte lika bra för min danska farfar, 1920 gick han ur tiden, i den pandemins andra våg (spanska sjukan), turligt nog hann han träffa min farmor, betydligt yngre, på en restaurang...
Läs mer

Vecka 18: Genom ett blågult land

Bild
När jag på tisdagen den 29 april kör mellan Kristianstad och Lönsboda så är vägen till en början insvept i gult. Rapsfälten står i sina klaraste färger på båda sidor. Lite senare, när jag kommer upp i göingeskogarna, upphör det och i stället omges vägen av grönt. Det är mycket fotboll just nu. På lördagen är vi i Hässleholm och ser Jacks lag, Åhus HBK, besegra Trepca i division 4.   Jack sitter på avbytarbänken, men släpps aldrig in på plan. Men vi fröjdas ändå åt lagets första seger den här säsongen i seriespelet. Dagen därpå får vi skjuts till Strandvallen i Hällevik av kompisen Peter. Vi ser Mjällby slå IFK Göteborg med 1-0 och gå upp i allsvensk serieledning.  Det är, så vitt jag vet, första gången blekingelaget ligger överst i den svenska fotbollen. Det råkar vara min födelsedag på lördagen. En av presenterna är denna regnmätare som kommer till användning omgående, eftersom det regnar under natten mellan lördag och söndag.  Lite av en sensation, det har nämligen inte...
Läs mer

Vecka 11: Plötsligt (lysergic acid diethylamide)

Bild
  Som ett lyckligt brudpar kommer dom farande, Jimmie och Simona, plötsligt är allt gammalt groll glömt. Nu är de redo att gå till prästen.   Det blir nog emellertid inte fru Kristersson. Hon är redan bokad.  Bröllopsgåvor har de också fixat själva, de unga tu. Fast räkningen får någon annan ta hand om.  En dos LSD räcker långt.  I vår lilla värld är däremot det mesta sig likt. Jag och Jenny tar en sväng till vår favoritbänk i världen , den vid Snickarhaken.  Stormen Babet för några år sedan var inte nådig mot den här kusten. Även bänken rycktes upp med rötterna, liksom den jord den stod planterad i. Nu finns den på en annan plats i närheten. Det duger det också, för en fika med bästa havsutsikt. Facebooks minnen påminner om en annan tid. Pandemin. Och nu har det gått fyra år sedan Mäster Anders kastade in handduken.  På fredagskvällen var det familjefest på Furehov. Åhus HBK mötte Kiaby, i hemmalaget fanns en Sandgren på plan och en på bänken och i bo...
Läs mer