29 januari 2022: Innan stormen sveper in


Stenarna vid Snickarhaken - en pittoresk kontrast mot den gråa oändligheten bakom. Och den ständiga förmaningen på livsmedelsbutikens golv.

 Lördagar utmärks mer av annat än coronanyheter. Till exempel en snabb promenad vid havet innan stormen sköljer in.
 Och på nyhetsfronten handlar det just om sådant, det annalkande ovädret vid namn Malik (ett anagram på "klima"?) och dess konsekvenser.
 När jag letar efter pandemin på SRs hemsida hittar jag bara detta:
 "Rekordmånga smittade på äldreboenden – få allvarligt sjuka".
 Är det en bra eller dålig nyhet?

 Jag hinner också med en sväng till livsmedelsbutiken där jag köper billiga räkor och som vanligt tar en bild på avisornas förstasidor... Ska dom satsa på något som har med pandemin att göra?
 

På stranden var vi vi inte många. Det kunde ju bero på vädervarningarna men också på att förhållandena ofta varit bättre där, till exempel fanns det några stänk regn i luften.
 
 Och löpsedlarna, ja. Kvällsposten (och Expressen får man förmoda, trots att löpet inte tyder på det) satsar på frågan om fjärde vaccinsprutan - när kommer den?
 Inte på ett tag, skulle jag tro, utifrån vad jag lärt mig så här långt. Men kanske, om det tycks behövas, innan 2022 blivit 2023.
Jag hämtar också information och kunskap på andra ställen, som tidskriften Time, som nu analyserar frågan: är den nya varianten av Omikron farligare än dess äldre syskon?
 Svaret: för tidigt att veta, men inget tyder på det (än).

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

19 mars 2025: Femårsjubileum

Bild
 19 mars 2025, som just slagit över till eftermiddag, sitter jag vid köksbordet och äter en halv semla, som jag köpte för halva priset i förrgår, och dricker uppvärmt kaffe från i går.  På köksbordet ligger ett tiotal cd-skivor med Kent, den som just nu snurrar är Hagnesta Hill från 1999. (Vilken är egentligen gruppens bästa låt? Är det - som DN - hävdar 747? Tveksam. Men jag är verkligen ingen expert.)  I övermorgon fyller min lilla gumma, dvs min mellandotter, 40. I motsats till vid sitt bröllop får hon denna gång bjuda gäster, så många hon vill.  Dagen är som gjord för retrospekt.     Jag ska inte bli långrandig. Jag nöjer mig med att konstatera att jag, och alla jag känner, överlevde denna pandemi. Kanske tur, kanske skicklighet, kanske lite av varje. För 100 år sedan gick det inte lika bra för min danska farfar, 1920 gick han ur tiden, i den pandemins andra våg (spanska sjukan), turligt nog hann han träffa min farmor, betydligt yngre, på en restaurang...
Läs mer

Vecka 18: Genom ett blågult land

Bild
När jag på tisdagen den 29 april kör mellan Kristianstad och Lönsboda så är vägen till en början insvept i gult. Rapsfälten står i sina klaraste färger på båda sidor. Lite senare, när jag kommer upp i göingeskogarna, upphör det och i stället omges vägen av grönt. Det är mycket fotboll just nu. På lördagen är vi i Hässleholm och ser Jacks lag, Åhus HBK, besegra Trepca i division 4.   Jack sitter på avbytarbänken, men släpps aldrig in på plan. Men vi fröjdas ändå åt lagets första seger den här säsongen i seriespelet. Dagen därpå får vi skjuts till Strandvallen i Hällevik av kompisen Peter. Vi ser Mjällby slå IFK Göteborg med 1-0 och gå upp i allsvensk serieledning.  Det är, så vitt jag vet, första gången blekingelaget ligger överst i den svenska fotbollen. Det råkar vara min födelsedag på lördagen. En av presenterna är denna regnmätare som kommer till användning omgående, eftersom det regnar under natten mellan lördag och söndag.  Lite av en sensation, det har nämligen inte...
Läs mer

Vecka 11: Plötsligt (lysergic acid diethylamide)

Bild
  Som ett lyckligt brudpar kommer dom farande, Jimmie och Simona, plötsligt är allt gammalt groll glömt. Nu är de redo att gå till prästen.   Det blir nog emellertid inte fru Kristersson. Hon är redan bokad.  Bröllopsgåvor har de också fixat själva, de unga tu. Fast räkningen får någon annan ta hand om.  En dos LSD räcker långt.  I vår lilla värld är däremot det mesta sig likt. Jag och Jenny tar en sväng till vår favoritbänk i världen , den vid Snickarhaken.  Stormen Babet för några år sedan var inte nådig mot den här kusten. Även bänken rycktes upp med rötterna, liksom den jord den stod planterad i. Nu finns den på en annan plats i närheten. Det duger det också, för en fika med bästa havsutsikt. Facebooks minnen påminner om en annan tid. Pandemin. Och nu har det gått fyra år sedan Mäster Anders kastade in handduken.  På fredagskvällen var det familjefest på Furehov. Åhus HBK mötte Kiaby, i hemmalaget fanns en Sandgren på plan och en på bänken och i bo...
Läs mer