Förra helgen skulle vi besökt min dotter och hennes familj i Lund, men så blev det inte. I sista stund hissades varningsflagg på grund av covid i den 7-årige dottersonens skolklass.
Och det var nog bra att vi uteblev. För i veckan kraschade omikron in i lundafamiljen, alla fyra däckades i tur och ordning, och i minst ett fall var orsaken konstaterad covid-19 och inget annat.
- Det verkar som alla har det just nu, i alla fall i vår vänkrets, suckade min dotter idag, nätt och jämnt på benen igen.
Och min goda vän på Ekot, Ci, hade inte heller någon trevlig bekantskap med covid-19, berättade hon på Twitter.
Ci har varit med i den här dagboken förr, till och med på bild. "Radions långa arm."
Det var när pandemin fortfarande var ung.
11 april: Radions långa arm (oddscoronadiary.blogspot.com)
Dagens coronanyhetsflöde är inte så omfattande, men jag hittar två rubriker på Sveriges Radios hemsida. Lena Hallengren kommenterar gårdagens demonstrationer mot vaccinpass och andra inskränkningar av friheten.
Och så den här nyheten, eller vad man ska kalla det, att WHO förutspår slutet för pandemin. "WHO förutspår ett slags global immunitet i några veckor eller månader sedan omikronvarianten har svept fram över världen, på grund av att många har vaccinerat sig eller infekterats av viruset."
Vi hade inget umgänge på söndagen, bortsett - om man nu kan det - från att Jenny gick på spinning mellan 17 och 18. Däremot tog vi en sväng till Äspet, och en kort promenad på stranden. Solen gömde sig bakom molnen idag, men det var vindstilla och rofyllt.
Vi var inte ensamma där, men så pass få flanörer att det verkligen inte uppstod någon trängsel.
Stranden är aldrig fel, om du frågar mig och Jenny.
Pojkarna har en annan uppfattning.
Kommentarer
Skicka en kommentar