Nu när det bara återstår två dagar till det magiska datumet 29 september, så är det ofrånkomligt att det uppstår journalistik som frågar: Hur blir vi efteråt? Kommer våra liv att vara precis som innan? Eller har vi lärt oss något, kanske till och med en läxa?
Min egen teori är att vi har fått nya insikter, som det hälsofrämjande i att tvätta händerna och att inte stå mitt i klungan, speciellt i förkylningstider. Kanske kommer den numera spontana upprördheten när vi ser alltför många människor stå allt för trångt och vanan att ta en sväng runt sådana folksamlingar att sitta kvar ett tag.
Men någon verklig förändring? Jag hoppas, men jag tvivlar. I mitt 70-åriga liv har jag alltför många gånger blivit besviken på människosläktets förmåga att göra det som är klokast.
I morse gjorde jag något som jag verkligen inte har gjort förut. Jag cyklade från mitt hem i Åhus till jobbet i Kristianstad, där arbetspasset började 4.30.
Lämnade min trädgård 03.32 och exakt en timme senare var jag på plats på P4 Kristianstad.
- Varför? undrade någon på min Facebook, och det kan man ju fråga sig. Det var i varje fall inte av pandemiskäl.
Det var kanske för att jag tyckte det var intressant. Intressant att se om det var svårt, eller farligt.
Det var det inte.
Klockan 9.00 tog jag en kort paus från nyhetsarbetet och ägnade 20 minuter åt ett digitalt utvecklingssamtal med min yngste son som huvudperson. Det var inte heller av pandemiskäl som det skedde på avstånd. Utan det bara råkade bli så.
Hur det gick? Ungefär som väntat.
Men man kan inte säga annat än att pandemin fortsätter att generera coronanyheter och coronadebatt.
Frågan om människor som vägrar vaccinera sig ska straffas eller utestängas från olika aktiviteter, som nöjen, restaurangbesök, sport eller det egna arbetet är verkligen inte lätt att besvara.
På vems villkor deltar man i det gemensamma? Är samhället överordnat eller underordnat individen? Vem bestämmer vilken hänsyn man är skyldig att ta?
Kanske kommer pandemin att tvinga fram nya svar på dessa eviga frågor.
Kommentarer
Skicka en kommentar