23 april 2021: Fredagsfeeling
Speciellt det sistnämnda, eftersom radioprogrammet i fråga sänds från rummet intill, programlett av min sambo under ännu en dag av hennes helt onödiga (men trevliga) inte-smittad-karantän.
Bilden där hon får hjälp av Siena som producent är dock från gårdagen, men som kommer att framgå längre ned så hjälpte katten till med jobbet även i dag. En verklig RadioKatt, alltså.
Och medan jag joggade till Täppetstranden, cyklade Jenny dit med utrustningen på ryggen för att ge lyssnarna en bild av den nya brygga som byggs i södra änden av stranden.
Annars är veckans stora trend att människor man känner (som alla tydligen är till åren komna) lägger ut bilder där dom just har fått sin första vaccinspruta.
- Eja, vore vi där, som det sjöngs i lovsångerna i min barndoms (fri)kyrkor.
Men om allt funkar, så ska jag själv få mitt "stick" i morgon.
Sedan, eller rättare sagt om tre veckor, kan jag krama barnbarnen! (Om möjligt, dom är så långt borta, men kanske kanske får jag träffa ett om drygt två veckor.)
För ett år sedan gjorde jag mycket väsen i den här bloggen om alla bröd jag bakade med hjälp av #ettkilojäst, numera är det åter hur lätt som helst att köpa både mjöl och jäst (och toapapper) i butikerna, men jag bakar på. I dag blev det kanelbullar och baguetteliknande bröd.
23 april 2020 var pandemin fortfarande ny, och ganska överväldigande. Då skrev jag om hur tidskriften Time bjöd läsarna på en totalupplevelse: Den förträffliga tidskriften Time Magazines senaste nummer: ett med hjärtknipande vittnesmål från hjältar som kämpar, och stupar, i frontlinjen och ett med mycket läsvärda essäer från intressanta tänkare jorden runt.
Ja, jag lovade ju att Siena skulle återkomma. För idag bidrog hon i hör grad till Jennys program där lyssnarna besvarade frågan "vem är ditt bästa sällskap på jobbet?".
Så här avbildades hon då på Facebook.
Och så lite hårda fakta: journalisten Jennifer Wegerup redogör för den intressanta statistiken över vilka som är pandemins offer i Italien (118.000 döda). "Det statistiska underlaget är mycket säkert", noterar hon.
9,5 % av dom döda var alltså 60-69 år, precis som jag. Är det avskräckande eller uppmuntrande? Det sistnämnda, tror jag, speciellt som snittåldern på dom döda är 82 år, ganska exakt samma alltså som för svenska män (när det inte är pandemi).
Kommentarer
Skicka en kommentar