29 december 2020: Tegnells sista show 2020

När 2020 grydde och vi förgäves tillönskade varandra ett gott nytt år, så visste de flesta av oss inte vem Anders Tegnell var eller ens att en man med detta namn existerade, dessutom på en inte helt oviktig post.

 Fast för all del, rätt oviktig var den, eller tycktes den fortfarande 1 januari 2020, kanske även för Anders själv.

 Nu vet vi vem han är. Nästan som en familjemedlem. En som fattar beslut och säger saker som vi inte alltid instämmer i, men som ändå har vår respekt.

 I dag hade han sin sista show. Sin sista show 2020. Alla hoppas vi nog, troligen även han själv, att 2021 inte på samma sätt ska bli Tegnells år.

 Semlorna har kommit (för tidigt?). Men det uppstod ingen trängsel framför disken, i varje fall inte när jag gick förbi.

Åhus pumpande hjärta: Spritan. 2020 var absolut inte ett superår för vodkan, men företaget har helt klart hållit sig flytande.

Själv hade jag - dumt nog? - gått med på att under två dagar försöka producera tidlösa inslag för Ekot, sådana som man kan ha användning av på dagar då ingenting händer under långhelger.

 Det gick så där.

 Här en bild av en radda mer eller mindre ointressanta inslag med viss anknytning till en just nu pågående pandemi.

Vid ankomsten överraskades jag av en nästan fullsatt p-plats utanför radiohuset, som om man kommit till Sweden Rock eller om det spelats landskamp på fotbollsarenan intill.

 Men väl inne var det ungefär som vanligt, en hel del arbetskamrater men långt ifrån fullsatt.

 Vad Tegnell sa under årets sista framträdande?

 Jo, att läget fortfarande är bekymmersamt att sjukvården har fler sängar än någonsin besatta av Covid-19 och att kurvan, den heliga kurvan, må vara tillplattad, men knappast under kontroll.