22 december 2020: Hjältarna som slåss för livet

 

Den som gör en resa har något att berätta. Idag har jag rest med buss, tåg, spårvagn, tåg igen, tåg, tåg, tåg och slutligen buss hem till Åhus igen.

 Ingen enda gång har jag känt mig hotad av trängsel, det har funnits gott om plats på alla färdmedlen, och aldrig har jag sett så många människor i munskydd som idag.

 En sorts folkrörelse mot Tegnell och regeringen, kanske?

 Och så har jag intervjuat två fantastiska personer, t ex Sara Lindwall (överst) undersköterska. 

Du kan höra henne på torsdag i P1, förmodligen nångång efter klockan nio.

Hela Skåne var som insvept i en mycket blöt filt, och det regnade nästan hela tiden. Så jag blev blöt när jag tog mig genom Lund, på spårvagn och till fots för att träffa etnologen Charlotte Hagström i ett mycket ödsligt LUX, i vanliga fall tummelplats för ett stort antal humanistiska studenter i Lund.

 Charlotte Hagström visade sig på ett mycket bra sätt kunna beskriva det speciella med den här julen och det här året, och vågade även försöka gissa vad som händer sedan, när vi är på andra sidan.

Alla bord på lux hade sådana här lappar, som om det behövdes. Charlotte och jag såg bara en person till i den stora lokalen.

 Som synes var jag inte ensam på 7.47-bussen från Åhus. Men vi behövde inte precis sitta i knäet på varandra.

Men vad har Tegnell sagt idag? Jag måste erkänna att jag inte har en aning, för jag har haft fullt upp med att intervjua samt att under mitt besök på SR Malmö skriva mail och redigera ljud inför julaftonsprogrammet på torsdag morgon. Jag mötte faktiskt några av mina vänner i SRs också ganska ödsliga lokaler (fast inte lika tomma som Lux).

 Sara Lindwall då, hon som jag började med? Jo, hon berättade hur hon och dom andra har det på intensiven nu när andra vågen väller över dem och nästan dränker dem. Och hur hon och kollegorna ändå lyckas se ljus i mörkret. Hjältar!