25 september 2020: Med munskydd i främmande länder

 25 februari landade vi på Kastrup efter sportlov på Kanarieöarna. Idag, exakt sju månader senare, är jag tillbaka. Det tar inte lång tid att konstatera att storflygplatsen inte är sig lik. Inte bara för att alla man ser går runt med munskydd, utan också för att alla man ser... är så få!

 För om det är någonstans där jag varit på senaste tiden, där behovet av munskydd känns litet, så är det just här. Och att hålla avståndet är verkligen inte svårt.

 När jag skriver detta sitter jag i gate A12 och väntar på att få gå ombord på planet till Helsingfors. Och vi är verkligen inte många. Trångt är det inte.

 Avstånd, det uppstår automatiskt på Kastrup.

I väntan på flyget till Helsingfors.

Så var jag i Finland, det andra nordiska landet på några timmar. Det var inte lika lätt att ta sig in i.

 Här fick man visa passet, berätta vilket ärende man hade, uppge namn och hemort på sin dotter bekräfta att man kände till att man kunder testa sig på flygplatsen och att man skulle undvika kollektivtrafik.

 Sedan testade jag mig inte och undvek inte kollektivtrafiken. (Jag var inte så sugen på att fotvandra in till Helsingfors.)

 Men munskyddet behöll jag på. I alla fall mesta tiden. Man vill inte verka asocial.